Vecka 12 och 13 visar Olov Kungberg upp delar av sin samling i Vaxholms Biblioteks ”Kulturfönster”.
Skivbolagen BFB, Colpix, Palette, SweDisc, Olga existerar ju inte idag. Därför är det kul med de gamla skivomslagen. Musiken och artisterna finns ju på nätet:
Fortsätt läsa ”Utställning i Vaxholm: Skivomslag från 50- och 60-talet”Musiken finns-rädda omslagen!
1904 köpte Stockholms stad Enskede Gård för att bygga ett mönstersamhälle för arbetare. Här kan man läsa mera om ”Sveriges första trädgårdsstad” , där man planerade att bygga bland annat över 300 radhus. Den nya radhusidén var dock svårsåld, de gick inte ens att hyra ut. Tidningarna skrev:
Flyttar man ut på landet så väntar man sig annat än denna enfamiljskasern.
Det blev bara sex radhuslängor på Margaretavägen.
Fortsätt läsa ”Husdrömmar i Gamla Enskede – Sveriges första trädgårdsstad”
När jag efter den årliga tandkollen gick ut i vårsolen hade jag fått beröm för min goda tandhygien (tack, moderna tiders eltandborste!) och inga hål hade jag – bara en liten antydan som inte förändrats sen förra året. Men eftersom jag har så många (gamla) lagningar är den årliga kollen viktig. Och motiverad är jag ju, efter skolårens fruktansvärda tandläkarbesök med åtföljande tandläkarskräck.
Fortsätt läsa ”Svensk tandvård – några generationers minnen”
I Ny svensk historia 1810-1872 skriver Söndagsbladet om huvudstadens ”syndaflod av allmänna nöjen” – och hur man skulle få bukt med sedeslösheten:
Fortsätt läsa ”Sedeslösheten i Stockholms nöjesliv 1850 – och dess ruggiga följder”Överståthållarämbetet har nyligen utfärdat en kungörelse, varigenom alla personer som anställer offentliga nöjen ovillkorligen skall anmäla detta till myndigheterna och få deras tillstånd. Detta för att försöka hejda den flod av nöjen som strömmar över allmänheten.
”Kungens får” är allmänhetens informella benämning på får som betat i Drottningholms slottspark, i Hagaparken och på Djurgården, även om inga av dessa får någonsin ägts av kungen personligen. Den första fårhjorden som dokumenterat kallades Kungens får var de 250 djur som under kung Gustaf V:s regeringstid år 1924 av Kungliga Byggnadsstyrelsen inköptes från England och sedan hölls i Dragonstallet vid Drottningholms slott fram till 1954, under ledning av en anställd fåraherde.
Fortsätt läsa ”Kungens får – Många stockholmare har egna minnen av hur de gick genom stan.”
Det var inte förrän 1979 som alla former av barnaga blev förbjudet i Sverige, även i hemmet – och då var vi ändå först i världen. Långt tidigare hade vi avskaffat husagan: 1858 för vuxna tjänare, 1920 även för minderåriga. 1864 förbjöds hustruagan och 1922 förlorade fartygsbefälhavare rätt att aga sin besättning. För barn tog det längre tid, och allra längst fick de yngsta vänta. I läroverken förbjöds skolagan 1928, i folkskolan först 1958.
Fortsätt läsa ”Barnaga, skolaga, husaga, hustruaga – och när blir det misshandel?”
Stockholms roddarmadammer var länge en viktig del av lokaltrafiken, främst till och från Gamla stan, men de rodde även långt in i Mälaren och ut i skärgården. Ännu i slutet av 1850-talet var Stockholmsgatorna nämligen förskräckliga att trafikera med sina små kullerstenar, ”där en och annan klumpig droska rullade, körd av en trasig och oftast berusad kusk”.
Fortsätt läsa ””Ful i mun som en roddarmadam” – Vad betyder det egentligen?”
Strömbadet var 1884-1936 Stockholms första flytande kallbadhus. Redan från början fanns dock vissa problem.
I SvD årsboks kapitel ”Ur Stockholms liv och leverne 1928” finns bilden på ”Mälardrottningens kloakbad” som illustration till att det under sommaren funnits anledning att begrunda Strömvattnets dåliga beskaffenhet: Redan i februari drev en storm upp bottenvattnet till ytan med påföljd att fisken dog massvis och en intensiv svavellukt spred sig över trakterna kring Norrström.
Fortsätt läsa ”Strömbadet – populärt kallbadhus eller kloakbad?”
När väckarklockan den 10 november väckte 19-åriga Anki märkte hon att hennes Kjell inte kommit hem från sitt kvällsskift. När hon ringde hans arbetsgivare fick hon veta att tunneln rasat och han var en av två saknade.
Det stora tunnelraset inträffade under bygget av Televerkets kabeltunnel från Hammarby industriområde, under Hammarbykanalen och vidare upp under Ringvägen till Gotlandsgatan.
Fortsätt läsa ””Miraklet i Södertunneln” – det stora tunnelraset 1965”
I privilegierna för Stockholms stad 1563 stod att all handel skulle drivas på Stortorget – Stockholms äldsta torg. Det låg mitt i stan och fungerade som ett nutida köpcentrum, fullt av handelsbodar med luckor mot gatan, ungefär som våra tiders kiosker. Här öppnades även Sveriges första apotek 1575.
Bilden ovan visar Stortorgets julmarknad 1859, av Dahlström, Carl Andreas (CC-BY) Stadsmuseet via Stockholmskällan.
Fortsätt läsa ”Handel förr och nu: Från bond- och mångelskehandel till snabbköp.”
Det var först på 1940-talet som badrum började bli allt vanligare i Sverige – åtminstone i städerna. Dessförinnan skötte de flesta sin hygien genom att tvätta ansikte och händer, ibland bada i en balja i köket eller på gården. Och utedassen hade ofta flera hål i rad. Inget av det här var särskilt privat.
Fortsätt läsa ”Hygien – från omoraliska badhus via ”Lort-Sverige” till ”No Shower”.”
Ända in på 1900-talet riskerade sotargossarna livet varje dag. Ibland blev de till korta notiser i tidningarna, som i SvD 1887 om en förolyckad sotargosse: ”En sotargosses lif”:
Fortsätt läsa ”Sotargossarnas livsfarliga liv på Stockholms tak och skorstenar”När 16-årige sotargossen Karl August Sjöstrand skulle sota i ett kök i det ”k. slottet tillhöriga Oxenstjernska huset” måste han först klättra upp på taket till det något högre huset på Storkyrkobrinken 4. Han halkade i snön på plåttaket, störtade handlöst ner 5 våningar till den stenbelagda gården och fördes medvetslös till Serafimerlasarettet, där han efter en halvtimme avled utan att ha återfått sansen.
Karl Johan Lidberg skulle just fylla 16 år när han åkte fast första gången, för stöld av en röd damperuk. Han lånade peruken (värd 35 kr) under falskt namn och sa att han skulle provsjunga på Novilla varieté på Djurgården. Han hade nämligen redan då börjat uppträda som s k ”damkomiker”.
Eftersom Lidberg inte återlämnade peruken anhölls han av “detektivkonstaplarna” Jansson och Öberg i Gröna Lund.
Fortsätt läsa ”Damimitatören och lösdrivaren Karl Johan Lidberg (1883-1950)”
”Kamp på hungerns Söder för att få behålla barnen” var rubriken när SvD 2020 intervjuade Anita Lindberg om hennes farmors mor, Emilia Gustafsson, som 1917-23 bodde i Blockmakarens hus på Stigbergsgatan 21. Fast Emilia bodde inte i själva huset. Det var i den f d bakstuga hon flyttat in med sina fem barn, vars pappa strax efteråt dog. 2020 sitter barnbarnet på innergården till huset, där hon 1972 hälsade på sin 92-åriga farmors mor, som hon minns sittande i sin gungstol. Några år senare dog hon i en trafikolycka.
Fortsätt läsa ”På besök i en av de idylliska söderkåkarna på den gamla goda tiden”
Vedtravarna på stans trottoare dyker ideligen upp på gamla vykort och i tidningsartiklar. Jag har vaga minnen av att jag hörde talas om dem som barn på femtiotalet, men jag såg dem aldrig.
Bilden ovan visar fredsdagen 1945, med jublande människor bland de höga vedtravarna. (Aftonbladet (CC-BY), Stockholms stadsmuseum via Stockholmskällan. )
I artikelarkiven blir det tydligt hur vedtravarna periodvis präglat stadsbilden – även om man ibland försökte dölja dem.
Fortsätt läsa ”I kris- och krigstid: Bland Stockholms vedtravar”
Våren när statsminister Hammarskjöld fick öknamnet ”Hungerskjöld” var potatiskravallerna på Södermalm bara ett i raden av hungerupplopp.
I Sverige började det med en improviserad strejk i Västervik den 16 april. Stora grupper missnöjda drog genom staden och vandaliseringen hängde i luften när Frans Johan Gustafsson, ”Röde Frans” kallad, klev upp på en potatislåda på torget och lyckades övertyga massan att gå hem för att senare samlas i nykterhetslogens lokaler. Där antogs en resolution med krav på höjda löner och ökat inflytande över livsmedelspolitiken, och under de följande veckorna formulerades liknande resolutioner i nästan varje större stad.
Fortsätt läsa ”1917 – Nästan revolution i Sverige: Hungerdemonstrationer, potatisuppror och junikravaller.”
Jag kom till Kristineberg, “Krillan”, 1909, sen min mamma genom den legendariske Hellaspastorn, kyrkoherden och riksdagsledamoten Klefbeck fått intyg på fattigdom i hemmet. Jag är nu 80 år, men kan än i dag genomleva min förtvivlan inför avskedet från loppor och vägglöss och fattigdom, plågor som för övrigt delades av de flesta. Vi bodde i en kåk på Söder, vid en liten gatstump som låg mellan dåvarande Hammarbygatan (Bohusgatan) och Ringvägen. Den hette Privatgatan, och var nog privat, för om fyllgubbarna hann in på den blev dom inte tagna av polisen.
Så skriver Sven Petersson i “Frimurarbarnhuset i Kristineberg 1908-1916“.
Fortsätt läsa ”Barnhusbarnet Sven Petersson berättar om blåmjölk, gäspa, katekes och pissluntor 1908-16”
Vad är egentligen stockholmska? Wikipedia beskriver det som ett samlingsnamn för de olika dialekter och sociolekter som talas i Stockholm. Det kan vara svårt att definiera stockholmska eftersom den så lätt plockar upp ord från andra dialekter/språk och kan ändra sig helt mellan generationerna.
I boken ”Stockholmsspråk – dialekt, ekenssnack och rikssvenska” av Magnus Hansson kan man läsa: Stockholm har länge varit en plats dit människor från olika delar av Sverige flyttat och stockholmsdialekter är därför blandningar av en rad andra dialekter. Från stockholmskan sprider sig ofta uttal och ordvändningar sen vidare ut i landet för att till slut ses som rikssvenska.
Fortsätt läsa ”Stockholmarnas olika språk – stockholmska, ekensnack, söderslang… Och så lite knoparmojpoesi.”
För flockdjuret människan har det alltid varit viktigt att ha pejl på vilka som är “vi” och “dom”. “Dom” är ju okända – och kanske farliga?
I boken “Den vita staden – Hammarbyhöjden under femtio år” kan man läsa om “stadsbefolkningens oro inför anstormningen av fattiga som varken kunde hejdas eller kontrolleras”. Formuleringen känns aktuell – fast här handlar det om landsbygdsbor som flyttade in till städerna vid sekelskiftet. Det förra, alltså. På 1930- och 40-talet byggdes Hammarbyhöjden som en ”sovstad” långt från innerstaden. I de kommunbyggda barnrikehusen myllrade det av ungar. Lägenheterna var modernt inredda och mellan de smala funkishusen kunde barnen härja fritt ute i naturen.
Bilden ovan: Hammarbyhöjden1940 (Public domain) via Wikimedia Commons.
Fortsätt läsa ”Alltid dessa skumma ”andra” med sitt fördärvliga inflytande”