Allra längst upp till höger på akvarellen ovan syns Stockholms optiska telegraf. I mitten av bilden ligger malmgården med sin täppa, till vänster Maria Kyrka och till höger Mosebacke teater som flaggar med unionsflaggan. Bredvid teatern håller man på att bygga ett stort hus och längst till höger syns alltså huset med den optiska telegrafen på taket.

Konstnären heter Josabeth Sjöberg och tavlan “Utsigt från mitt fönster uti N.ro 25 vid Chatarina Högbergsgata” , Stockholms stadsmuseum (CC-BY).

Josabeth Sjöberg (1812-1882) var en ensamstående musiklärarinna, som på fritiden tecknade och målade den miljö hon levde i – fast inte som den såg ut under hennes 1800-tal, med industrialisering och snuskiga miljöer, utan som hon föreställde sig “den gamla goda tiden”, längre tillbaka. Som många av tidens ensamstående kvinnor bodde hon inneboende i hela sitt liv, och dog på Allmänna Försörjningsinrättningen vid Reparebansgatan på Kungsholmen.

Optisk telegrafi är en föregångare till elektrisk telegrafi. Den uppfanns 1792 av fransmannen Claude Chappe och två år senare utvecklade svensken Abraham Niclas Edelcrantz ett eget, snabbare system med 10 järnluckor, som öppnas och stängs växelvis i upp till 1024 olika kombinationer. Precis som nutidens dataspråk var systemet binärt: Lodräta luckor = 1 och de vågräta = 0. Siffror, bokstäver samt mer vanligt förekommande stavelser och ord var samlade i en signaltabell med totalt 20080 olika uttryck.

Optiska telegrafstationer placerades så att det fanns fri sikt till nästa station i kedjan, och signalerna repeterades steg för steg tills meddelandet nådde slutstationen – ungefär som gamla tiders vårdkasar placerades på höjder inom synhåll för nästa vårdkase och tändes i ofärdstid.

Det första försöket med optisk telegraf i Sverige genomfördes den 30 oktober 1794. Då skickades en födelsedagshälsning till kungen från Katarina kyrktorn ända till Drottningholms slott, via en relästation på ett berg i Bromma. Hälsningen löd:

Att hälsningen av Svea folk
Vars kärlek gör sin konungs ära
I dag fram till hans hjärta bära
Skall helga denna nya tolk.

På 200-årsdagen av Edelcrantz uppfinning byggde Telemuséet en kopia av Grisslehamns optiska telegraf på Gärdet i Stockholm. När Telemuséet lades ned övergick samlingarna till Tekniska muséet, som 2014 donerade telegrafen till Grisslehamn och Norrtälje. Bilden nedan visar telegrafen på Gärdet, passande nog med Kaknästornet i bakgrunden – 1900-talets telekommunikationstorn.

Stockholms optiska telegraf reste sina signalmaster på Fiskargränd (numera Fiskargatan), i det s k Bångska huset på Mosebacke, som 1837 byggts av fabrikören Gustaf Bång. På fasaden mot Fiskargatan finns en minnesplatta med telegraftecknet 615, som betyder ”till”.

Fabrikören flyttade inte själv in i huset utan mot en årlig livränta för sig och sin hustru lämnade han det till Telegrafinrättningen (föregångaren till Kungl. Telegrafverket) för att bli huvudstation för den optisk telegrafen. På det platta taket restes två ställningar med vridbara luckor för signalgivning, en för Dalarölinjen och en vänd mot Vaxholm. Med kikare kunde man se dessa upp till tre mil – om sikten var god.

Tydligen bodde det personal i huset, för i december 1863 finns i Post och Inrikestidningar en underdånig ansökan att “Telegrafmajorens änka intill sin död skulle få begagna den våning uti optiska Telegraf-inrättningens hus i Stockholm, hvilken mannen i lifstiden haft sig tilldelad såsom boställe”.

Optisk telegrafering hade förekommit tidigare, under finska kriget mellan Sverige och Ryssland 1808-09, men efter krigsslutet hade anläggningarna fått förfalla.

1903 firades “Telegrafverket 50 år” och Stockholmstidningens artikel inleds med en presentation av föregångaren, den optiska telegrafens historik och teknik: Uppfinnaren och mångfrestaren Edelcrantz blev den förste telegrafidirektören. Efter det första försöket från Stockholm till Drottningholm anordnades snart telegraflinjer även till Vaxholms och Fredriksborgs fästningar, ett par år senare till Grisslehamn och över Ålands hav till Ekerö. Under kriget 1808 byggdes ytterligare en linje från Landsort längst kusten till Gävle, och en annan i bohuslänska skärgården. Efter freden 1809 fick telegrafnätet förfalla “då man ej hade några viktiga meddelanden att fortskaffa”(!)

Men under 1830-talet blev den politiska situationen i Europa mera spänd och regeringen ansåg det nödvändigt att förstärka kustförsvaret. På kunglig befallning (av Karl XIV Johan) återupprättades därför 1838 linjer från Stockholm till Dalarö, Landsort, Sandhamn, Vaxholm och Furusund. Längs linjen Stockholm-Furusund fanns stationerna Kummelnäs, Vaxholm, Marsätra, Siarö och Yxlö, från Furusund signalerades till Tjockö och därifrån till Arholma fyr och Söderarm. Samtidigt öppnades telegrafen även för allmänheten. Trafiken var dock ganska obetydlig, delvis beroende på att den optiska telegrafen ju bara kunde användas i dagsljus och vid klart väder.

1853 gjorde den elektriska telegrafen sin entré och 1866 lades trafiken på den optiska telegrafen ner. Därefter användes Bångska huset av Telegrafverket tills det 1913 flyttade till Nynäshamn.

Bilden nedan visar Telegrafverkets verkstad i Bångska huset på 1890-talet, fotograf okänd (Public domain), via Wikimedia Commons.