En morgon i början av augusti 1924 följde SvD med chefen för Skansens naturhistoriska avdelning, intendent Alarik Behm, på ett studiebesök vid Stockholms frihamn. Där hade intendenten observerat vad han kallade ett nytt inslag i huvudstadens vildfauna: En stor koloni backsvalor.

Detta fann han så pass märkligt att han tänkte ta med informationen i första bandet om fåglar i “Djurens liv” av A E Brehm, för vars svenska bearbetning han var redaktör. Upptäckten hade också väckt intresse hos andra zoologiskt intresserade, bland dem djurgårdsintenden Öhrström och professor Lönnberg, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien mm. Och nu hos SvD.

På SvDs bild ovan syns i jordbrinken ingångarna till backsvalans bon inne i grusmassorna. Artikelrubrik: “Grå flugsnappare, backsvala och stenskvätta har blivit stockholmare”.

Bilden nedan är ur boken “Djurens liv”, som finns att läsa på Projekt Runeberg

På vägen till Gärdet passade man på att inspektera ett flugsnapparbo ovanför porten Strandvägen 43, där ungarna flugit ut en vecka tidigare – utom en som dröjt sig kvar på en lyktstolpe. Ute på Gärdet gick slåttermaskinen, även om det “torde vara sällan gräsväxten mellan Artilleriknölen och Hakberget duger för hömejning i större skala”.

Slutligen nådde man Frihamnen, eller åtminstone dess förgård. Hamnen vid Lilla Värtan var Sveriges första frihamn, och öppnade som ett provisorium 1919. Först 1926 var hela anläggningen klar. Fram till 1990-talet betalades sedan tullavgiften för här inkomna varor först när de fördes vidare ut ur hamnområdet.

Bilden nedan visar bergschaktning mellan Frihamnen och Lindarängen 1918.

När backsvalespanarna nådde frihamnen hade arbetarna just tagit middagsvila, med brinkarna som skydd mot de brännande solstrålarna. Annars var de sysselsatta med att schakta bort en vidsträckt markhöjning. I brinkarna fanns kolonin backsvalor, uppdelad i två “byalag”: Invid vägen fanns 36 hål i det lodräta låga stupet, längre bort en något mindre grupp. Fåglarna flög fram och åter över arbetsplatsen och försvann emellanåt i sina hålor. De hade visserligen lämnat boet ungefär en vecka tidigare, men fortsatte en kort tid att ha det som operationsbas.

En av mannarna makade mössan åt sidan när han såg fotografen och berättade att när fåglarna byggde sina bon här var det roligt att se hur den ena alltid stod på vakt medan den andra borrade, rafsade och rev i den hårda lerblandade sanden, som de nu alltså luckrat upp för arbetarnas spadar. Aldrig var de rädda för dynamitsprängningen heller. “En sån här backstugusittare kan komma fram ur sitt meterdjupa hål om det smäller riktigt duktigt. Får den då rök i ögonen eller om man närmar sig drar den sig tillbaka i sin långa svalgång.”

Och nu ska bostäderna raseras? frågar reportern. Ja, men vi har låtit dem vara ifred tills ungarna blivit flygfärdiga. Vi har ju kunnat arbeta på sidan om, säger schaktaren välvilligt, och nästa år finns väl nya brinkar för dem som vill bygga nytt. De hör ju på sätt och vis till facket.

Nedan en närbild av en backsvala vid några bohål.

Om backsvalan: Dess kolonier kan bestå av mellan ett dussintal och flera hundratals par, som häckar tätt ihop. De finns alltid i en sandig eller grusig brant – exempelvis flodbank eller grustäkt. Till skillnad från andra svalor söker den inte bebyggelse. Boet byggs i slutet av en utgrävd tunnel, som sträcker sig vågrätt 10 cm till 120 cm in i marken.

Behm kommenterade: Backsvalan har det allt lite trångt nuförtiden. Alla de många och stora vägarbetena gör att grustagen aldrig får vara ifred utan ständigt grävs ut. Men backsvalan flyger tiotals mil för att spana efter nya brinkar och branter. Hittills har hon mig veterligen inte varit stockholmare eller ens förortsbo, men nu hittade hon vägarbetena här i frihamnen. Vi får se om hon fått smak på huvudstadslivet och stannar kvar.

På återvägen syntes stenskvättan häcka alldeles intill Hasselbackens elektricitetsverk. Hennes ungar hoppade jämfota tillsammans med sparvarna framför bilen som styrde upp till Skansen.

Kom inte och säg att Stockholm inte är en bra sommarstad, när till och med fåglarna söker sig hit för att idka familjeliv.