I Stockholms arbetsstugor lärde sig fattiga barn hantverk. Nu har de blivit fritis.

Bild: Matteus arbetsstuga 1908 – 1912,
fotograf okänd (CC-BY), Stadsmuseet via Stockholmskällan.

1962 skrev DN under rubriken ”Än behövs arbetsstugan”:
Idag driver inga fattiga barn omkring tiggande på gatorna, men den gamla arbetsstugan behövs ändå, eftersom många mammor är dubbelarbetande och arbetsstugan liksom eftermiddagshemmet blir en fristad för skolbarnen.

Den första arbetsstugan var Adolf Fredriks, följd av Katarina, där Maud Westin (på bilden nedan) sedan 1945 är ”fritidsmamma” för femtiotalet barn om året. Hennes mor och mormor hörde till de damer som engagerade sig i arbetsstugornas verksamhet i början av 1900-talet.

Fortsätt läsa ”I Stockholms arbetsstugor lärde sig fattiga barn hantverk. Nu har de blivit fritis.”

Söndagsläsning 1924: Den nya gymnastiken på väg till Stockholm!

Redan 1904 hade dansken Jørgen Peter Müller publicerat ”Mitt System”, som småningom trycktes i 1.500.000 exemplar på 25 språk – och skapade Müller-feber även i Stockholm. Även feta herrar med punschnacke och mage samt korpulenta damer trodde sig här ha funnit Columbi ägg för hälsa och spänstighet: ”Sun, water and air”.

Müller hade som barn varit svag och sjuklig, och blev med tiden en entusiastisk ivrare för gymnastik och friluftsliv, mest känd just för ”Mitt system”: Gymnastiska övningar att varje dag utföras i hemmet vid öppet fönster av människor med så lite kläder som möjligt, och avslutas med kalldusch.

Fortsätt läsa ”Söndagsläsning 1924: Den nya gymnastiken på väg till Stockholm!”

Borgmästartrappan 1690 – 2024

Bild: Digitala stadsmuseet (PD) via Wikimedia Commons.

Inklämd mellan gamla och nya KF-huset ligger en mindre känd, men mycket gåvänlig trappa med det stolta namnet Borgmästartrappan. Våren 2024 räknar man med att nästa generation ska stå färdig: En fyra våningars betongkonstruktion med trappa, teknikrum och accessytor för media, servicerum och korridorer.

Men det började redan på 1600-talet.

Namnet fick trappan från (handels)borgmästare Olof Hansson Törne (adlad Törnflycht), som på 1690-talet ägde ett stenhus på Stadsgården intill trappan, som från början var rak. Bilden ovan visar Stadsgården 14 år 1900, med Borgmästartrappan till höger.

Fortsätt läsa ”Borgmästartrappan 1690 – 2024”

Brevet från barnhusbarn nr 11048 Carl Wilhelm Nyberg

1878 när Carl Wilhelm var 12 år skrev han ett brev till Allmänna barnhuset för att fråga efter sin biologiska mor Carolina Rosina, som han inte haft någon kontakt med sen han var två. Han blev intagen på Allmänna barnhuset i Stockholm när han var 11 dagar gammal, som ”ambarn”: Istället för att betala tog hans mamma 8 månaders anställning som amma för sitt eget barn och ytterligare ett. Dessutom skötte ammorna diverse sysslor på hemmet, och troligen blev modern kvar där när sonen redan efter fyra månader flyttade för att bli fosterbarn hos torparen Fredrik Carlsson och hans hustru på gården Götheborg i Frötuna, nära Norrtälje.

Fortsätt läsa ”Brevet från barnhusbarn nr 11048 Carl Wilhelm Nyberg”

Upptäck Södra bergens pärlor. Vandra från Slussen till Fjällgatan

Södermalm öster om Götgatan. Förr liklukt från Stigbergsgalgen, kanske av en bränd häxa. En slum för fattigt folk, som traskade i trapporna till påhugg i hamnen. Eller släckte törsten i en krog, känd från Bellman. Skildrat av Per Anders Fogelström från skrivbordet på Fjällgatan. Vi ser träkåkarna som en romantiserad idyll men som döljer forna tiders armod. Mall för lärarledd lektion Utforskning av Södermalm öster … Fortsätt läsa Upptäck Södra bergens pärlor. Vandra från Slussen till Fjällgatan

Mamsell Josabeth blev känd först 50 år efter sin död – 36 år senare hedrades hon med egna trappor

Josabeth Fredrica Paulina Sjöberg var en obemärkt ensamstående kvinna med begränsade medel som levde i olika uthyrningsrum på Södermalm. Tolv rum blev det under 40 år, enklare ju närmare ålderdomen och den absoluta ensamheten hon kom. Hon försörjde sig som musiklärarinna, och hade egna möbler att inreda sina rum med: pinnsoffa med lapptäcke, runt bord, högt skåp och byrå med spegel, samt gitarr och klavikord, senare utbytt mot taffelpiano.

Allt känner man igen från hennes akvareller. För på fritiden tecknade och målade hon sin omgivning – fast inte alltid precis som den såg ut under hennes tid, utan som hon föreställde sig “den gamla goda tiden”.

Fortsätt läsa ”Mamsell Josabeth blev känd först 50 år efter sin död – 36 år senare hedrades hon med egna trappor”

Den vindlande historien om Lokattens trappor genom århundradena

Lokattens trappor har varit stängda sen 70-talet, eftersom de var i så uselt skick. Men nu, i slutet av 2023, är de på gång igen – efter 50 års paus.

Krogen Lokatten, som trapporna fått sitt namn av, låg vid Stadsgårdens förnämsta hamnplats, och redan på 1600-talet fanns trätrappor därifrån och upp mot Katarinaberget. Området kring Slussen var då hjärtat av Stockholm. Båttrafiken var väsentlig för staden, och det var viktigt att kunna ta sig nerifrån hamnkvarteren upp till Södermalm. Stampubliken var sjåare och sjömän från världens fyra hörn, men krogen har även besökts och besjungits av Carl-Michael Bellman.

Fortsätt läsa ”Den vindlande historien om Lokattens trappor genom århundradena”

Vandra Drottninggatan litterärt, del 1 från Norrtullsgatan till Kungsgatan. Wägner, Strindberg med flera …

Vandra tre gånger: nätvandra i lugn och ro, vandra på stan och sedan väcka minnen hemma. Stop 1 Norrtullsgatan 14, Strindbergs barndomshem Gmap GMapStr Norrtullsgatan 14. Strindberg växte på en malmgård sedan ersatt av ett tivoli och Allmänna Barnhuset. Ur Tjänstekvinnans son: ”Så stoppas böckerna i väskan och man går. Utanför porten på Norrtullsgatan är det mörkt än. Varannan oljelykta vinglar på sina rep för … Fortsätt läsa Vandra Drottninggatan litterärt, del 1 från Norrtullsgatan till Kungsgatan. Wägner, Strindberg med flera …

När hantverket gick i arv: Tapetserare Pettersson började jobba hos pappa som 14-åring – och blev kvar i 80 år

1915 startade Gustav Pettersson en tapetserarverkstad, som tio år senare flyttade till Nytorgsgatan. Där ligger den ännu kvar, fast sen 1980 på andra sidan gatan, i ett gult stenhus med tjocka väggar och små fönster. Utsikten över Stockholms inlopp syns i en liten glugg mellan Stockholms minsta hus och en stor gammal klädfabrik.

Gustavs son hette Bengt och hans mamma tyckte att han skulle bli optiker, men det kände han inte för. Optikern fanns dessutom i ”fel” del av stan, för Bengt var och förblev en riktig söderkis. Så direkt efter att ha gått ut Katarina Norra började han som lärling i pappans verkstad och småningom fick han mästarbrev.

Fortsätt läsa ”När hantverket gick i arv: Tapetserare Pettersson började jobba hos pappa som 14-åring – och blev kvar i 80 år”

Finn ChatGPTs ljug om Mosebacke vattentorn

ChatGPT är bra på mycket. Men faktakollen är ofta åt helskotta. Finn felen i chatrobotens svar på frågan: ”Berätta om Mosebacke vattentorn”. ChatGPT svarade: ”Mosebacke Vattentorn är en ikonisk byggnad som ligger på Södermalm i Stockholm, Sverige. Det är ett vattentorn som byggdes för att förse området med rent vatten. Här är några intressanta fakta om Mosebacke Vattentorn: Mosebacke Vattentorn är inte bara en historisk … Fortsätt läsa Finn ChatGPTs ljug om Mosebacke vattentorn

Skolbad och skolmat i Katarina Norra och andra folkskolor vid förra sekelskiftet

Katarina Norra skola byggdes 1895 och var en av de första skolorna som utrustades med skolbad. I mitten av 1800-talet hade man insett att renlighet var viktigt för hälsan, men många hem hade dåligt med tvättmöjligheter. Nu kunde barnen i skolan få lära sig hur man sköter den personliga hygienen – både praktiskt och teoretiskt.

Det allra första skolbadet fanns sedan vårterminen 1891 i Storkyrkoförsamlingen, i slutet av samma år följt av Kungsholms skola och Johannes skolhus vid Roslagsgatan. Och några år senare kom Katarina nyaste skolhus vid Tjärhovsgatan, vars bad hade vit kakelbeläggning, vilket gjorde det lättare att hålla rent.

Fortsätt läsa ”Skolbad och skolmat i Katarina Norra och andra folkskolor vid förra sekelskiftet”

Barnhusbarn: De hemliga konvoluten som kunde förändra livet för barn med ”okänd mor”

”Jag har många mammor, men någon riktig mamma har jag ändå inte” skrev ett trettonårigt barnhusbarn som bad att få reda på vem hon egentligen var, efter att ha måst byta fosterhem många gånger. I Allmänna barnhusets väldiga arkiv finns förseglade konvolut med livsberättelser om barnen som föddes av ”okända” föräldrar.

Att en far kunde vara okänd är ju inte så konstigt, men mellan 1778 och 1917 hade ogifta mödrar enligt det så kallade ”Barnamordsbrevet” rätt att få sitt barn inskrivet i kyrkoboken som ”fött av okänd mor”. På så sätt ville man minska antalet mord på utomäktenskapliga barn. Modern kunde föda anonymt på annan ort och sedan lämna barnen till en institution för att kunna fortsätta sitt liv.

Fortsätt läsa ”Barnhusbarn: De hemliga konvoluten som kunde förändra livet för barn med ”okänd mor””

Pantbankshistorier: Om Stampen, ”farbror” och ”gubben”

Alfred Ander är känd som den siste som avrättades i Sverige, den enda gången man använde den nya giljotinen . Mindre känt är att han påbörjade sin brottsliga bana när han tio år tidigare avslöjades som cykeltjuv av en uppmärksam pantbanksexpedit.

Cyklarna i Stockholm hade registreringsnummer, och när Ander försökte ”stampa” på en stulen cykel noterade biträdet att numret var för lågt för att stämma med Anders historia om hur han fått tag i den, och ringde polisen. Med numrets hjälp spårades den rätte ägaren som fick tillbaka sin cykel medan Ander fick två månaders fängelse på Långholmen. Där satt han också de sista två månader före avrättningee i november 1910.

Fortsätt läsa ”Pantbankshistorier: Om Stampen, ”farbror” och ”gubben””

Den obekväma eldsjälen Anna Lindhagen och hennes lilla museum

Vid porten på Fjällgatan 34 finns en blå kulturhusskylt om ”Stigbergets Borgarrum” samt skylten ”ANNA LINDHAGENS MUSEUM”. Det var hon som skapade det lilla museet högst upp i huset som visar hur en tjänstemannafamilj bodde omkring 1860. Det är öppet på söndagar och för grupper. (Bilder: Ingemar Lindmark)

Anna Lindhagen (1870–1941) är nog mest känd för att ha startat koloniträdgårdsrörelsen i Sverige, och hon arbetade för att bevara Stockholms gamla miljöer, med små stugor och täppor. Hon var också djupt engagerad i bland annat kvinnlig rösträtt, arbetstidsreglering och barns rättigheter. Hennes far Albert Lindhagen ledde projektet att förvandla småstaden Stockholm till en storstad.

Fortsätt läsa ”Den obekväma eldsjälen Anna Lindhagen och hennes lilla museum”

1787 – 88 transporterade prästen flera barn från barnhuset – och inspekterade fosterhemmen

När Allmänna barnhuset istället för att vara barnhem blev en genomgångsanläggning för barn på väg till fosterföräldrar flyttades alla barn som bodde där ut i landet. Den största gruppen, 126 barn, hade 1785 rest till fosterföräldrar i Ljusdal, och masstransporterna fortsatte en bit in på 1790-talet.

I oktober 1787 flyttades 49 barn till olika församlingar i Hälsingland för vidare placering i olika fosterhem. I sällskap med prästen och magistern Anders Bergmark samt två sköterskor färdades barnen en vecka i höstrusket, på leriga vägar och med ihållande regn och blåst. Sedan skrev magistern en utförlig rapport till Barnhusets direktion.

Fortsätt läsa ”1787 – 88 transporterade prästen flera barn från barnhuset – och inspekterade fosterhemmen”

1962 var grävskoporna på väg mot Skinnarviksbergen

När DNs reportrar fredagen den 13 april 1962 gjorde ett stort reportage i miljöer som snart skulle försvinna träffade de på Lundagatan två unga kvinnor med packade koffertar i väntan på grävskopan. Lena vävde, Karin var inredningsarkitekt och tillsammans betalade de 42 kr i månaden för lägenheten med två små låga rum och ett kök, som inte utan skäl kallades kylskåpet.

De berättade att många ungdomar brukade komma hit för att filosofera, ventilera bekymmer och leka med hunden. Nu var vävstolen redan bortfraktad, och flickorna satt i en fållbänk och stickade istället. Helst vill de stanna:

Fortsätt läsa ”1962 var grävskoporna på väg mot Skinnarviksbergen”

När Allmänna Barnhuset skulle tömmas blev det en lång och mödosam resa

På Allmänna barnhuset bodde barn som saknade försörjning och fick undervisning tills de kunde klara sig själva, vid ungefär 12 års ålder. Men dödligheten var hög, och 1785 ändrades inriktningen: Istället för att vara ett hem för 300-350 barn skulle man förmedla barn till fosterföräldrar, i huvudsak på landsbygden, där de skulle arbeta i jordbruket. Det ansågs vara både hälsosammare och billigare.

Men först måste huset förstås tömmas på de barn som 1785 bodde där. Den 24 september åkte nästan hälften av alla barnen till Ljusdal i Hälsingland, där nya fosterföräldrar väntade på dem.

Fortsätt läsa ”När Allmänna Barnhuset skulle tömmas blev det en lång och mödosam resa”

Barnhusbarn 6235 Sven Axel minns: ”Barntanten Elin var den enda som nånsin kramade mig.”

Stiftelsen Allmänna Barnhuset grundades 1633, då kronan skänkte mark och pengar till det första barnhuset i Sverige. Vid 350-årsjubileet 1983 intervjuade SvD den forne barnhuspojken Sven Axel Grönlund, som då var 78 år och hade levande barndomsminnen.

Sven Axel föddes i maj 1906 i Katarina församling och togs redan den 6 augusti ”mot 500 kronor” in på Allmänna Barnhuset vid Norrtullsgatan. Den första fostermodern fick han efter fyra månader, men änkan Lång i Nygård lämnade tillbaka honom redan tre månader senare, trots att han var frisk och kry. Så fortsatte det: Under de första sex åren hade han sju olika fosterhem.

Fortsätt läsa ”Barnhusbarn 6235 Sven Axel minns: ”Barntanten Elin var den enda som nånsin kramade mig.””

Vandra litterärt på Drottninggatan del 2. Från Kungsgatan till Gustav II Adolfs torg.

En bra början: Vandra litterärt Drottninggatan del 1. Från Norrtullsgatan till Kungsgatan. Elin Wägner, Strindberg med flera Starta vandringen från korsningen Kungsgatan – Drottninggatan. Stopp 1. Krysset Gamla Brogatan. PUB, revoltmakarna Lenin och Anckarström Gmap GMapStr F.d. PUB Drottninggatan / Kungsgatan. Unge västgötaknallen Paul Bergström sålde färdigsytt med sådan framgång att han köpte halva och sedan hela kvarteret mellan Hötorget och Drottninggatan. 1925. Paul Bergström … Fortsätt läsa Vandra litterärt på Drottninggatan del 2. Från Kungsgatan till Gustav II Adolfs torg.

1818: När den obekväme litteratören JO-anmälde Stockholms polismästare

Strax före jul 1816 försvann en bonddräng mystiskt under en resa till Stockholm, där han skulle sälja varor åt sin husbonde. Man visste att han fått skjuts av tre bonddrängar, och vid Stora Nygatan hade någon sett dem gräla om priset. Efter det hade ingen sett drängen – varken död eller levande – men polismästare Wannqvist var ändå säker på att de tre vännerna hade lurat iväg och rånmördat honom, och grep dem raskt.

I februari 1818 hade fortfarande ingen kropp hittats, och den unge stridbare litteratören Carl Gustaf Walberg polisanmälde polismästare Wannqvist för olaga arrestering och våld mot oskyldiga.

Fortsätt läsa ”1818: När den obekväme litteratören JO-anmälde Stockholms polismästare”