Sverige och Finland är de enda länder i hela världen som serverar gratis skolmat läser jag – imponerande. Tyvärr har många av oss som var med på 50- och 60-talet mindre positiva minnen från den tidens skolbespisning. Vi som växte upp söder om Söder jämför ibland våra minnesbilder i Enskedebilder.

Bilden visar skolmatsalen i Högalids folkskola, circa 1930. Notera skolköket till vänster i bild med sin stora spis, kopparkärl och ugnar. (Okänd fotograf, CC BY 4.0, via Wikimedia Commons)

På 50-talet skulle barnen skulle äta vad som serverades, punkt och slut. Det fanns ingen alternativrätt, vi fick inte ens avstå och bara äta hårdbröd och mjölk. Den som bad om en mindre portion fick som straff en större – åtminstone upplevde vi det så. Eftersom det dessutom var strängt förbjudet att kasta mat tog vi ibland till knep, som att gömma sin tallrik under någon tömd och klämma ihop dem. Upptäcktes det kunde det bli hemanmärkning.

I första klass gick jag faktiskt hem och åt, men sen började jag äta i skolan. Det fanns en hel del mat jag inte gillade, men det enda jag absolut inte fick ner var mannagrynsgröt. Problemet var att jag aldrig visste vilken mat som serverades förrän jag gått in i matsalen – och då var det för sent att försöka smita. I ordningsreglerna från 47 läser jag nu mycket riktigt att eleverna ”inte utan giltigt skäl” fick utebli från bespisningen, vilket stämmer med mitt minne.

Jag var en lydig skolflicka och började alltid med att försöka tvinga i mig gröten, men klarade inte den slemmiga konsistensen, så efter ett par skedar ville den upp igen.

Ibland blev det dramatiskt: En bussig kompis tog min tallrik under sin tomma för att smuggla ut den, så att jag skulle kunna äta min smörgås i lugn och ro.

Plötsligt kom hon rusande tillbaka in: ”De letar efter dig!” – och jag såg hur vakthavande lärare och någon mattant hotfullt närmade sig. Som hemliga poliser gick de från bord till bord och förhörde alla med flätor. (Min kompis hade sagt att hon inte kände mig, men hon kunde ju inte gärna påstå att hon inte visste hur jag såg ut.) Turligt nog var det flera som hade flätor, så vi hann rädda oss ut innan de hittade mig, jag med mjölken rinnande nerför hakan och mackan inkörd i kinden.

En annan gång hade jag suttit med min tallrik (med den eviga gröten!) hela frukostrasten och till slut blivit lovad att jag skulle få gå om jag bara åt upp mjölken runt gröten, så det gjorde jag snabbt – och lättat. Men då lutade sig den kraftigt byggda matvakten (läraren?) över mig och sa bistert: ”Och så äter du upp gröten! Vi är fyra stycken här, som kan hjälpas åt!” Jag trodde henne tveklöst, och svarade resignerat: “Jag kommer att kräkas upp den igen.” Skummande av raseri gick lärarinnan därifrån – men jag hade faktiskt inte varit fräck, bara sanningsenlig.

1947 ville vakterna i skolmatsalen ha tydligare ordningsregler, och Överlärarkollegiet tog fram: ”Ordningsbestämmelser i skolmatsalen 1947 – förslag från Överlärarkollegiet”: Förutom att man inte fick utebli utan giltigt skäl krävdes av eleverna vid måltid ”relativ tystnad och gott bordsskick”, och jag minns att vakterna gick runt och såg till att båda händerna var på bordet, även om bara den ena användes. Men dessutom står det faktiskt (min fetstil):

Elev får i regel ej lämna bespisningslokalen, förrän serverad mat ätits upp. (Kravet på att maten skall ätas upp förutsätter dock, att små portioner serveras, varefter påfyllning bör äga rum, då så erfordras.)
Och:
”Det nämnda kravet förutsätter också, att elev, som före måltidens början uttalat önskan om ännu mindre portion än den som serverats av viss mat, får sin önskan uppfylld.

Så kloka tankar hade man redan 1947. 10 år senare rättade man sig inte efter det. Antingen antogs aldrig förslaget, eller också visste somliga ”bättre”.

Flera minns: Susanne som började skolan på sextiotalet hade ibland en slant för att köpa godis eller fralla om det var äcklig mat i plugget, exempelvis gröt: ”Gröten gick INTE ner frivilligt, men med stränga vaktis lärare så sköljdes den ner med mjölk i mängder – fast det tog inte lång stund så kom allt upp igen….bläää. Var det lever på menyn gick jag inte till matsalen över huvud taget, den lukten ….. asså fy donk.”

Christer var för det mesta ganska nöjd med maten – ”även om den inte var någon höjdare alla gånger. Ibland fick vi bara äppelris med mjölk och på vårkanten ibland bara filmjölk med russin. Till detta fick vi alltid hårt bröd med smör, ibland med pålägg i form av torskrom eller messmör. Messmör var en fasa för mig, kunde göra mig spyfärdig. kokt torsk med äggsås. lappskojs med rödbetor, vilket min pappa brukade kalla flygolycka.” Han gillade däremot både ugnstekt lever och mannagrynsgröt.

Och Elisabeth minns: ”Vi gick i skolan även på lördagar då, och hade vi tur (enligt mig) så fick vi chokladsoppa i matsalen”.

I SvD kan man läsa om 50-talets diskussioner kring skolmatens näringsinnehåll och tandhälsan, bland annat: ”Vi är snaskomaner!” framhöll dr Burman och bad att fruktkräm, saftsås och chokladsoppa skulle slopas på skolfrukostmatsedeln.

Idag är skolmaten gratis inom förskola och grundskola, oftast även i gymnasieskolan. Men 1842 när allmän skolplikt infördes fanns ingen skolmat, utan barnen fick själva ha med sig mat eller gå hem och äta på rasten. Många barn kom dock från fattiga hem som inte hade råd med så mycket mat, och en del hade lång väg till skolan vilket gjorde dem hungriga.

I mitten på 1800-talet insåg man att mätta elever presterade bättre, därför infördes skolmat, åtminstone i vissa skolor. Även där var det främst avsett för fattiga barn och bestod ofta av en portion gröt och mjölk. I slutet av 1800-talet byggdes verksamheten ut, och man serverade även soppa. Men de flesta barn hade fortfarande med sig mat eller gick hem och åt, om det inte var för långt. I början av 1900-talet tyckte fler och fler politiker att skolorna skulle erbjuda barnen gratis mat i skolan.

Från och med 1937 gav staten mer pengar till skolorna för gratis skolmat till de barn som hade störst behov. Det handlade alltså fortfarande om barn från fattiga familjer, vilket var ungefär 1 av 10 barn i Sverige. Exempelvis i Hortlax kommun nära Piteå (som min mamma råkar komma ifrån) fick varje skolmåltid kosta max 30 öre. I den summan var allt inräknat, utom veden som man eldade upp spisen med. Bestick och tallrik fick varje barn ta med hemifrån.

1945 beslöt riksdagen att de kommuner som erbjöd gratis skolmat skulle få ersättning från staten, som då ställde speciella krav på vad som skulle serveras, nämligen en varmrätt med ett glas mjölk, smör och bröd. Dessutom skulle de som lagade maten ha god hygien och vara noga med att tvätta händerna, och eleverna skulle få lära sig goda matvanor och ett gott bordsskick.

Från höstterminen 1946 fick alla barn i Stockholm gratis mat i skolan, utan ekonomisk prövning. Från 1947 till 1967 ökade antalet skolmåltider med 65 procent, och mer än hälften av alla elever fick gratis skolmat. Allt fler skolor fick skolkök och skolmatsal, snabbast gick det i Stockholm och norra Sverige.

I den nya och moderna enhetsskolan där jag gick fick elevrepresentanter 1956 åka till Hasselbacken för att provsmaka den nya skolmaten, och jag och en klasskompis fick följa med, trots att vi inte gick i högstadiet.

Det stod tydligen om det i tidningen, för fotot är stämplat ”Stockholmstidningens och Aftonbladets Bildservice”. Artikeln finns inte kvar, men jag minns att där påstods bland annat att eleverna tyckte allra mest om fläskkotlett – utom jag då…

1997 kom en ny skollag som bestämde att alla kommuner i hela Sverige skulle servera sina grundskoleelever gratis mat. För gymnasieskolan fick varje kommun själva fick bestämma om maten skulle vara gratis. Fram till 1990-talet serverades oftast bara ett lunchalternativ i skolorna. Därefter blev det vanligare att skolorna serverade två olika matalternativ och/eller filmjölk med flingor eller müsli. Under 2000-talet började många skolor servera minst två rätter, varav minst en vegetarisk.

Det låter som en dröm för oss från förra seklet…

I DNs tidningsarkiv hittar jag skolmatsedeln för veckan 11-16 maj 1953. Ingen gröt den veckan, ser jag, men i Norra området vankades ”mannagrynskräm”.

Att jämföra med 2015 års matsedel (från Stockholmskällan).

• Måndag: Potatisbullar, rotfruktsfräs med rökt fläskkött eller keso, lingon, frukt
  ELLER Blodpudding, rotfruktsfräs med rökt fläskkött, lingon, frukt
• Tisdag: Thai Kycklingwok med nudlar, sweet chili-dressing
  ELLER Thai Vegetarisk wok med nudlar, sweet chili-dressing
• Onsdag: Köttfärssås, ekologisk spagetti
  ELLER Morotssoppa med tomat, pålägg = mjukost
  ELLER Pastasås med linser och rotfrukter, ekologisk spagetti
• Torsdag: Ärtsoppa, nybakat bröd och pålägg. Pannkakor, sylt
  ELLER Vegetarisk ärtsoppa, nybakat bröd och pålägg. Pannkakor, sylt
• Fredag: Italiensk fisk, basilikasås, ugnsrostad potatis
  ELLER Potatisgratäng med spenat och keso