Josabeth Fredrica Paulina Sjöberg var en obemärkt ensamstående kvinna med begränsade medel som levde i olika uthyrningsrum på Södermalm. Tolv rum blev det under 40 år, enklare ju närmare ålderdomen och den absoluta ensamheten hon kom. Hon försörjde sig som musiklärarinna, och hade egna möbler att inreda sina rum med: pinnsoffa med lapptäcke, runt bord, högt skåp och byrå med spegel, samt gitarr och klavikord, senare utbytt mot taffelpiano.

Allt känner man igen från hennes akvareller. För på fritiden tecknade och målade hon sin omgivning – fast inte alltid precis som den såg ut under hennes tid, utan som hon föreställde sig “den gamla goda tiden”.

Mamsell Josabeths bildvärld kan sammanfattas i tre serier: bostäderna och utsikterna, scener från vårdboenden för äldre kvinnor och kyrkointeriörer.

Bilden högst upp kommer från Stadsmuseet via Stockholmskällan (CC-BY) och visar Josabeth själv i det öppna fönstret på gaveln till Högbergsgatan 60. I vagnen nedanför sitter hennes gode vän doktor Levin som tagit av sin höga hatt till hälsning. Barnen kommer från Prins Carls inrättning för fattiga barn, och går på led: först gossar sedan flickor. En kvinna bär vatten med ett ok, en man drar en dragkärra, en av gatumusikanterna spelar på positiv.

Josabeth Sjöberg föddes 1812 som barn till Kongl Sekterns Nils Sjöberg och hans hustru Johanna, och växte upp med en yngre bror i ett tämligen välbeställt borgarhem på Söder i Stockholm. Hennes föräldrar var 47 respektive 40år gamla när hon föddes, och när hon var 18 dog modern, två år därefter fadern. Josabeth hushållade för sin bror fram tills han gifte sig.

Men arvet räckte inte till att försörja en dotter, som åtminstone enligt tidens sätt att se var ful. Utan friare kunde hon försörja sig antingen som husmamsell eller guvernant. Hon blev musiklärarinna. Senare i livet ärvde hon en del pengar och livräntor som gjorde hennes försörjning tryggare. Hon levde sparsamt och verkar ha kunnat försörja sig på att handkolorera konturtryckta bilder och ge musiklektioner.

Bortsett från de personer som finns med i hennes bilder känner man inte till mycket om hennes umgänge.

En som ofta blev avritad är Knut Fabian Levin som var fattigläkare i Maria Magdalena församling 1846–1850 och läkare vid Stockholms sjömanshus 1850–1873.

På bilden nedan är han på sjukbesök hemma hos Josabeth vid Högbergsgatan – hennes fjärde bostad. Josabeth ligger till sängs och doktorn sitter bredvid och håller i ett recept, där det lär stå ”salmiak”, vilket användes mot luftrörsbesvär. På sängen ligger en bok och på det runda bordet framför fönstret syns ett recept på ”resinolja” mot magont. Bredvid står en fjäderpenna i en flaska med bläck. På byrån i det bortre vänstra hörnet står denna gång inte bara spegeln och de två ljusstakarna utan också en medicinflaska, en silversked och en pillerdosa.

Tecknaren och tidningsmannen Ferdinand Tollin har, liksom doktor Levin, ibland kallats Josabeths kavaljer.

Bilden nedan visar Tollin på besök hos mamsell Josabeth på 1840-talet när mamsellen ännu var ung och bar sitt hår i långa lockar vid öronen och en högt uppsatt valk i nacken. De är i Josabeths tredje bostad, hos Mamsell Wallerqvist, på nedre botten, i huset N:ro 13 vid Tavastgatan. Ferdinand Tollin bjuds på kaffe med dopp, och har lagt sin svarta hatt och handskarna på klavikorden. Galoscher och käpp står uppställda vid dörren.

Ferdinand Tollin föddes 1907 i Gävle, var uppfinnare, ingenjör, tecknare, grafiker, målare, skriftställare och Stockholmsskildrare. Han är främst känd som politisk karikatyrtecknare, kallades rabulist, och levde ett liv mycket olikt väninnans. 1845 dömdes han för ärekränkning till böter eller 14 dagars fängelse på vatten och bröd, men flydde istället till Tyskland, senare Genève, som han sommaren 1856 skuldtyngd lämnade utan att uppge någon adress. Troligen dog han på 1860-talet.

Mamsell Josabeth skildrade inte bara utsikter och möbler, utan även människor hon mött och deras förehavanden: goda vänner, vattudrickande och promenerande kurgäster på Sabbatsberg, och de ständigt sysslande kvinnorna på Drottninghuset och Borgerskapets änkehus, där hon gärna hälsade på.

I Drottninghuset bodde ”ålderstigna, sjukliga och i torftighet stadda änkor och döttrar efter civile och militäre ämbets- och tjänstemän, präster, borgare och sådana hovbetjänte, vilka icke burit livré”. Bilden visar salen med de boende upptagna av olika sysslor.

Borgerskapets änkehus var en välgörenhetsinrättning för ålderstigna fattiga borgaränkor eller borgardöttrar. På bilden nedan handlar det om sjukdom och död: Rummet har delats på mitten av en tredelad skärm, på tröskeln strör en svartklädd gumma (med tandvärk) hackat granris. Och en död kvinna klädd i fint garnerad svepning ligger i en kista som blir behängd med krusflor och med en krans på locket.

Josabeth Sjöberg dog 29 december 1882 på Allmänna försörjningsinrättningen på Kungsholmen. I bouppteckningen redovisades noggrant allt bohag, kläder och husgeråd, men ingenting nämns om hennes akvareller. De ärvdes av barndomsvännen sjökapten Albert Rydell.

Hennes sista hyresvärdinnan, fru Aurore Fröberg, har berättat om den sista tiden:

Ingen talade med henne och hon framlevde helt isolerad sitt enslingsliv på sitt vindsrum.

Men 1936 förvärvade Stadsmuseet i Stockholm alla tavlorna utom en – den som visade Josabeths första bostad och där arvtagaren Albert Rydell själv var avbildad som barn. 50 år efter sin död fick mamsellens akvareller ett eget kabinett på museet, och sedan dess har intresset aldrig svalnat, även om vattenfärgernas känslighet gör bilderna svåra att ställa ut under längre perioder.

Och 1968 fick trapporna från Tjärhovsplan upp till Stigbergsgatan och Norska kyrkan på Södermalm ett namn: Mamsell Josabeths trappor – möjligen för att mamsellen på 1850-talet bott hos en fru Bergqvist i ett hus vid trappans mynning.