I naturvetenskaplig publicering ska experimenten redovisas så att de kan upprepas och kontrolleras. Basdata ska ligga så öppna dett de kan synas. Så var inte fallet med Paolo Macchairinins vetenskapliga publicering. För hur upprepar man experiment på människor, som definieras som döende? Redan efter den första artikeln i Lancet 2011 borde larmklockorna ha ringt på Karolinska Institutet. Om inte nobelprisnominerare har komptens att bedöma vetenskaplig publiring – vem har det då?
Analys från 2016 av Ingemar Lindmark
Den andra tysta larmklockan representerades av basdata som gömdes i patientjournalerna, endast tillgängliga för vårdande personal – i enlighet med patientdatalagen. Vetenskapliga tidskrifter bygger sin tillförlitlighet på peer review, där vetenskapliga auktoriteter fungerar som filter.
Men patientjournalerna var stängda för peer review-granskarna. Ingen ringde i klockan trots att det varnades för Macchirinis moraliska kvaliteerrdan när han anställdes på Karolinska Instituter 2010. En belgisk professor skrev brev till rekryteringskommittén. Signaler kom från universiteten i Barcelona och Florens, där åklagare dessutom misstänkte kirurgen för mutor och bedrägeri. Han var den forskartyp som professor Ola Hermanson på KI beskrev i KI-bladet 2011.
Hermanson blev medförfattare till Macchirini i Lancetartikeln 2011. Han sitter i KI:s etikråd som 2015 frikände publiceringen från forskningsfusk – som stöd för rektor Hamstens frikännande.
Gnagare fällor för nobelprislöften
Macchiarinis har en del gemensamt med danskan Milena Penkowas personlighet, som innan hon sparkades från professouren i Köpenhamn 2010 var en superstar inom hjärnforskning. Vittring på Nobelpris påstods det. Doktorsavhandlingen strulade visserligen, enligt Milena för att mamman och en syster dog i en trafikolycka. Charmiga Milena räddade dock av universitets rektor och vännen som var forskningsminister.
Att mor och systern sedan dök upp i ett akademiskt evenemang var inte värsta problemet. Varken de 700 mössen och det spanska universitet där de utforskades existerade. När så doktoranderna inte kunde upprepa experimenten sprack bubblan och hon dömdes till fängelse villkorligt.https://www.youtube.com/embed/AcvzQA37oyU?version=3&rel=1&showsearch=0&showinfo=1&iv_load_policy=1&fs=1&hl=sv&autohide=2&wmode=transparent
Macchiarini övertygade första patienten som fick en konstgjord luftstrupe att metoden provats på djur. SVT Dokument inifrån visade att en handfull patienter fick plaststrupar innan försök gjordes på råttor som fick nya matstrupar. I TV-programmet kunde inte kirurgen visa dokument på påstådda tidiga råttförsök före första operationen. De försök som gjordes senare är ifrågasatta men beskrevs som lyckade i Nature. Samma bilder av struparna har använts för olika försök i skilda publikationer.
Milena Penkowa fabricerade forskningsresultat. Macchiarin tolkade resultat så att det blev förfalskning. Experimenten på människor med data inlåsta i patientjournaler kunde inte kontrolleras och upprepas. Och hade upprepning varit möjlig så är det sällan sådant förekommer. Tillfälligheter gjorde att Macchiarini inte är kvar som Karolinska Institutets flaggskepp – kanske med ett nobelpris i sikte.
Olagliga tittar i patientjournaler avslöjade
Hade inte de fyra läkarna, medförfattare till Macchiarini även de, inte tjuvkikat i de tre patienternas journaler på Karolinska sjukhuset så hade fusket inte avslöjat. Bomben briserade 24 november 2014 i New York Times . Dagen efter beställer Anders Hamsten en utredning av Uppsalaprofessorn Bengt Gerdin – efter att ha legat på de fyra läkarnas anmälningar i flera månader. Tidningar in och utrikes följer efter med artiklar. Men inte the Lancet. Retraction Watch , som bevakar fusk och artikelåtertagande, rapporterar om KI-skandalen kring 12 december 2014.
Det var två dagar efter att norska hjärnforskarparet Moser fick nobelpriset i medicin för sina studier på möss. Det saknades nog inte samtalsämnen vid bankettbordet i stadshuset. Medicinpristagarnas tal hölls av KI-professorn Ole Kiehn, hjärnforskare på samma institution som Ola Hermansson.
Dags byta styrelse?
Om inte förr så blev KI:s styrelse uppmärksammade på Macchiarini då fuskanklagelserna exploderade i internationell och svensk press i november 2014. I styrelelsprotokollen sägs inte ett knyst om att styrelsen har tagit upp frågan efter denna tidpunkt. Trots att skandalen växte under 2015. Endast att rektor på ett styrelsemöte orienterade om ett oredlighetsärende i 2015.
Den märkliga prolongeringen av Macchiarinis anställning på KI kan styrelsen inte ifrågasätta, för själva forskningen ligger utanför styrelsens domän. Men man kunde tidigt ha tagit beslut om att granska organisation och handläggning av issförhållandena på samma sätt som konsistoriet beslutade i början på 2016.https://player.vimeo.com/video/48000930
Inte ens när det stod klart att Macchiarini med plaststrupar preparerade på KI äventyrade patienters liv i Ryssland så ingrep styrelsen (Enligt KI ryska operationer så tidigt som 2013). Varken styrelsen eller KI:s ledning kan ha undgått att Julia Tuulik avled i svåra plågor i september 2014 efter att ha opererats av Macchiarini i Krasnodar två år tidigare.
Brottsbalken 23 kap. 6 §: Underlåter någon att i tid anmäla eller eljest avslöja brott som är å färde, när det kan ske utan fara för honom själv eller någon av hans närmaste, skall han i de fall särskilt stadgande givits därom dömas för underlåtenhet att avslöja brottet enligt vad som är stadgat för den som allenast i mindre mån medverkat till sådant brott; dock må ej i något fall dömas till svårare straff än fängelse i två år. I de fall då det är särskilt föreskrivet skall för underlåtenhet att avslöja brott ansvar enligt vad nu sagts ådömas jämväl den som ej insett men bort inse att brottet var å färde.
Rektor Hamsten ger i början på februari 2016 ett tydligt besked i Dagens Medicin:
– Det har ju diskuterats mycket om KI:s ansvar för att det har opererats fyra patienter i en klinisk studie i Krasnodar. Vad jag tror att vi måste göra övertydligt för alla, till exempel i samband med att man rapporterar bisysslor, är att det man gör utanför landets gränser, vare sig man gör det inom anställningen på KI eller utanför, måste följa det regelverk som gäller här. Och är det en klinisk studie måste den kunna genomgå etikprövning här och rimligen godkännas och göras här.
Enligt högskolelagen har konsistoriet det yttersta ansvaret för verksamheten inom KI. Denna styrelse ska fastställa och granska processer som omfattar styrning, kontroll, riskhantering och ledning. I högskoleförordningen sägs att konsistoriet medverkar till hur regeringen utser rektor. Däri ligger ansvaret att löpande följa att rektor inte brister i kompetens och omdöme. Det gäller också de i ledningen som konsistoriet anställt.
Mycket talar för regeringen byter ut de styrelseledamöter som denna väljer, eftersom de inte levt upp till högskolelagens och högskoleförordningens krav.
Protokollen antyder att styrelsen främst ägnar sig åt att konfirmera expeditionsärenden. I vissa fall av trivial natur, som när rektor Hamsten tar upp frågan om en vattenläcka i en samlingssal.
Konsistoriets sammansättning och kompetens kan vara en förklaring till kompanilydnaden. Två av de regeringsvalda har politisk bakgrund. Fyra är ekonomer, med ett undantag på låg nivå. En är präst och en annan vd i Läkemedelsindustriföreningen. Men ingen bidrar internationell erfarenhet, från forskareliten allra minst.
Universitetskansler med rumphuggen tillsyn
Försummade Universitetskanslersämbetet tillsynen i Macchiarinitärendet för att det var universitetskanslern själv, Harriet Wallberg, som anställde kirurgen på KI 2010? Sanningen är att myndighetens tillsyn i det stora hela är begränsad till undervisningen. UKÄ gjorde en sådan granskning av KI i maj 2015.
Uppdraget är svårtolkat. I förordningen med instruktion för myndigheten sägs: Universitetskanslersämbetet ansvarar för uppgifter i fråga om kvalitetssäkring, granskning av effektivitet, uppföljning, tillsyn och chefsutveckling. …Myndigheten ska ansvara för 1. granskning av hur effektivt verksamheten bedrivs vid universitet och högskolor.
I utbildningsdepartementets regleringsbrev för UKÄ prioriteras lärosätenas utbildning. Frågan är om forskningen ingår i universitetskanslerns ansvarsområde eller om denna del kan ses som herrelösa skepp befriade från myndighetstillsyn?
Vetenskapsrådet står för en indirekt tillsyn eftersom myndigheten fördelar de statliga pengarna till grundforskningen. Rådet är nära knutet till Centrala Etikprövningsnämnden. I juni 2015 stoppade Vetenskapsrådet med omedelbar verkan utbetalningarna till Macchiarinis forskning på Karolinska institutet.
— Vetenskapsrådet vill göra tydligt att forskningsbidrag inte utbetalas till forskare som handlar oetiskt, säger generaldirektör Sven Stafström i ett pressmeddelande. Vi ser mycket allvarligt på det som inträffat – det är avgörande för förtroendet för forskning att forskare som bedriver sin verksamhet med allmänna medel inte fuskar i sin forskning eller handlar på oetiskt sätt.
Mer om Macchiarini i Rättsapparaten
/ Av Ingemar Lindmark
