Nästan på dagen 100 år innan Vattentorget den 6 juni 2024 invigdes var huvudnyheten i DNs stockholmsupplaga en dramatisk olyckshändelse på samma plats. På lördagskvällen den 31 maj 1924 hade fem järnvägare gett sig av i en båt med utombordsmotor. En av dem kom aldrig mer hem, och de övriga blev räddade först efter en förtvivlad kamp.

Båten, som beskrivs som bastant och ruffad, tillhörde järnvägsmannen Gustaf Johansson och hade legat i vinterförvaring vid Rålambshov. Nu skulle Johansson med hjälp av några kamrater flytta den till bryggan väster om Carl Johans torg, där han som vanligt hyrt en ankringsplats.

Fortsätt läsa ”DNs förstasidesrubrik för 100 år sen: Ohygglig dödsfärd nerför Söderström.”

Bild: Nödbostäder Stadshagen 1917 (PD), via Wikimedia

På 1920-talet var bostadsbristen i Stockholm värre än någonsin, och husvilla bodde i nödbostäder i kaserner, gymnastiksalar, fabriker, skolor – i stora sovsalar eller nödtorftigt avbalkade bås. Här kan man läsa mera om Stockholms nödbostäder. En del föredrog kolonistugor, till och med vintertid. En av 150 vinterboende kolonister i koloniområdet Iris vid Drottningholmsvägen kommenterade belåtet:

Vi har aldrig under 14 grader varmt i stugan på mornarna, och det tror jag är ett strå vassare än i Stockholms stads nödbostadskasern vid Vitabergsparken.

I artiklar från 1920-talet kan man läsa om dramatik i nödbostäderna – mordförsök, självmord med dynamit, massförgiftning med cyanid. Men även vardagen var pressande i provisoriska boenden med gemensamma överfyllda kök och olidliga toalettförhållanden.

Fortsätt läsa ”För 100 år sen: Vardag och dramatik i Stockholms nödbostäder”

SvDs årsbok 1924 skrev om årets mode: Den modärna kvinnosilhuetten övergick 1924 mer och mer till den absolut linjal-raka, under höstsäsongen fullt ut genomfört i såväl kappor som klänningar, även stora aftontoaletter. Promenaddräkten har alltmera ersatts av s k ”ensemble”, klänning med tillhörande kappa, som skulle nå mellan en tredjedel och en decimeter ovanför kjolens kant.

Kjolens längd var under våren moderat för att på hösten plötsligt övergå till att bli ”outrerat kort” (det vill säga strax under knäet).

Fortsätt läsa ”1924: Det spännande året när både kjolar och frisyrer blev korta – och annorlunda”

Redan 1904 hade dansken Jørgen Peter Müller publicerat ”Mitt System”, som småningom trycktes i 1.500.000 exemplar på 25 språk – och skapade Müller-feber även i Stockholm. Även feta herrar med punschnacke och mage samt korpulenta damer trodde sig här ha funnit Columbi ägg för hälsa och spänstighet: ”Sun, water and air”.

Müller hade som barn varit svag och sjuklig, och blev med tiden en entusiastisk ivrare för gymnastik och friluftsliv, mest känd just för ”Mitt system”: Gymnastiska övningar att varje dag utföras i hemmet vid öppet fönster av människor med så lite kläder som möjligt, och avslutas med kalldusch.

Fortsätt läsa ”Söndagsläsning 1924: Den nya gymnastiken på väg till Stockholm!”

Bland rubrikerna på DNs förstasida 4 augusti 1923:

Ruhrmotståndet kan övervinnas utan England / Presidenten Harding död av slaganfall / Kommunisterna ha lysts i bann i hela Finland – Riksdagsgruppen och partiledarna häktas. Tidningarna stängs och husundersökningar företas / Norsk torpedbåt sänker smugglare.

Och så handlade det om bedrägerier: De onda tiderna med deras hårda kamp för tillvaron har gjort människor mer än vanligt uppfinningsrika vad gäller utkomstmöjligheter. Konkurrensen är mördande och spekulativa hjärnor söker sig ständigt nya vägar.

Fortsätt läsa ”För 100 år sen: Bedrägerier modell 1923”

Bland DN-notiserna om aktuella rättsfall i slutet av augusti 1923 fanns ”Ett dyrbart Stockholmsbesök för Norrlandsbonden” (som blev av med 400 kr till en av stans tjänsteflickor) och ”Kontorsbesök i damsällskap med efterspel”.

Och så var det den häktade kontorschefen som JO-anmälde sin domare, eftersom han var missnöjd med dennes förhörsmetod. Tidningen kommenterar:

Det är inte precis en alldaglig händelse att en häktad anmäler sin domare, men detta är just vad den för mened häktade f kontorschefen hos aktiebolaget Radius gjort.

Anledningen var domarens “bristande taktkänsla” vid förhören.

Fortsätt läsa ”För 100 år sen: Det segslitna rättsfallet med den häktade kontorschefen som JO-anmälde sin domare”

DN firade med stort bildreportage: När våra pappor roade sig på Gröna Lund. I Bellmanshuset på Djurgården var fyra gubbar på besök, som representanter från en förgången tids nöjesliv. Där fanns svärdslukaren Ludvig Rosaschco, Jean Nissen, ”impressario för folk med abnormiteter”, Thiodalf Lütze som ägde ett vaxkabinett, och så Kasper på Skansen, som hette Alfred Horst och året därpå skulle fylla 80 år.

Alla var de i ungdomen tivoliattraktioner och skulle under jubileumsveckan hjälpa till att skapa en bild av dåtidens Gröna Lund. Andra attraktioner var en ormtjuserska samt ”tatuerade damen”.

Fortsätt läsa ”För exakt 100 år sen: 25 augusti 1923 började Gröna Lunds 40-årsjubileumsvecka!”

På DNs förstasida söndagen den 12 augusti 1923 fanns den stora nyheten att Stockholm före årets slut skulle ha tretusen AUTOMATISKA telefonapparater, där samtalen inte längre kopplades av telefonister, utan man själv fick slå numret till den man ville kontakta.

Automatiseringen började i Vasastan, där redan ett stort antal abonnenter fått en av de ”karakteristiska automatiska apparaterna med tio siffror i krets på framsidan” för att vänja sig vid anblicken av dem. De hade också fått en liten tavla med instruktioner om hur man själv kopplar sina samtal.

Fortsätt läsa ”Stockholm för 100 år sen: Automatiska telefoner, trafikkonstapeltrubbel och oro för oktoberflytten.”

Redan hösten 1911 hade nyfikna stockholmare kunnat se ett högt plank spikas upp runt tomten på Kungsholmen där klassiska Eldkvarn låg innan den brann ner. Men bygget drog ut på tiden och först midsommaren 1923 kunde huset invigas. Första världskriget hade försenat eller förhindrat leveranser av byggmaterial, och man hade haft flera strejker på byggplatsen.

Dessutom var arkitekten Ragnar Östberg en perfektionist som ständigt ändrade sig. Han brukade komma till bygget vid 10-tiden och gå runt bland arbetarna och ”lägga sig i”. Ibland fick de riva en mur de just byggt.

Fortsätt läsa ”100 år sen Stadshuset invigdes! Här berättar några av dem som byggde.”