1904 köpte Stockholms stad Enskede Gård för att bygga ett mönstersamhälle för arbetare. Här kan man läsa mera om ”Sveriges första trädgårdsstad” , där man planerade att bygga bland annat över 300 radhus. Den nya radhusidén var dock svårsåld, de gick inte ens att hyra ut. Tidningarna skrev:

Flyttar man ut på landet så väntar man sig annat än denna enfamiljskasern.

Det blev bara sex radhuslängor på Margaretavägen.

Det var först på 1940-talet som badrum började bli allt vanligare i Sverige – åtminstone i städerna. Dessförinnan skötte de flesta sin hygien genom att tvätta ansikte och händer, ibland bada i en balja i köket eller på gården. Och utedassen hade ofta flera hål i rad. Inget av det här var särskilt privat.

Under 1800- talet fick Stockholm ge namn åt ”Stockholmsäktenskap” eller ”gifta på stockholmska”, det vi nu kallar samboförhållande. Det förekom inte bara i Stockholm, men där var det trots 1850-talets stränga syn på utomäktenskaplig sexualitet så vanligt att 45 procent av alla barn föddes utanför äktenskapet. Många ogifta gravida landsbygdsflickor kom också till staden för att ”obemärkt” föda sitt barn.

Stockholm blev känt som ett ”syndens näste”, där man kunde leva ihop utan alltför stor social kontroll. Och den sociala kontrollen bland släkten ute i byarna fanns förstås inte i storstan.