Bland DNs förstasidesnyheter påskaftonen, lördagen den 4 april 1931: Hyresskojare stjäl kläder och pengar. Förfalskare lurar bank i Göteborg. Men även det glada: Kungsholmsligan har ingen motsvarighet i våra dagar – den som kring sekelskiftet var Stockholms mest fruktade plågoris. Men vid den tiden var förstås platsen för polishuset bara ett skräpigt försök till tobaksland…
Och så hade det varit två rejäla bråk på stan: på torsdagskvällen hade Östermalmsskräcken fått ett sabelhugg efter att ha angripit polis med flaska på Östermalmstorg, och på påskafton hade en lösdrivare med slidkniv anfallit portvakten på Banérgatan 43. Men portvakter var ett tufft släkte.
Vid ett ”skärtorsdagsslag” hade en ensam ung polisman oskadliggjort Knutte Karlsson, gemenligen kallad ”Östermalmsskräcken”, eftersom det brukade behövas sju starka poliser för att kväsa honom. Karlsson var sen 20 år känd och fruktad på Östermalm, men hade på senare år hållit sig jämförelsevis lugn. Han hade flyttat till Aspudden och dessutom ofta anhållits och suttit på Svartsjö, och därmed varit försvunnen från stans gator.
Men på torsdagen var han tillbaka, och hade ilsknat till efter att ha hindrats att komma in på något av ölkaféerna, eftersom man inte ville ha bråk, och dessutom var rädd om inredningen. Alkohol fick han tydligen någon annanstans ifrån, för han blev uppmärksammad av polisen när han mitt på Östermalmstorg högg tag i två personer och slog den ena med den andra. Sen slet han med ett ryck upp en av torgdragarnas kärror och slängde iväg den så att den hamnade i stenläggningen med hjulen i vädret.
Då ringde en åskådare till Östermalms polisstation:
”Skräcken är på torget, så nu ska överkonstapeln se att det händer någonting.”
När en konstapel kom till platsen och bad Karlsson lugna ner sig protesterade denne först, men tog sen med tre kumpaner uppåt Majorsgatan, där de försvann in på gården till nr 9B. Därifrån kom strax därefter barn och kvinnor utspringande och skrek att det var fullt med karlar på gården som drack och slogs.
Piketen var på väg med full bemanning, men Skräcken och hans kompanjoner var redan på väg att dra vidare. Då spärrade den ensamme konstapeln vägen och förklarade modigt att han tänkte anhålla herrarna för förargelseväckande beteende så fort piketen kom. Varpå Karlsson måttade mot hans huvud med en tom pilsnerbutelj, och polisen avvärjde slaget med sin sabel. Buteljen krossades, och av skärvorna eller sabeln fick Karlsson ett blödade sår i ena handen, vilket retade upp honom ytterligare. Konstapelns nästa sabelhugg träffade Karlssons vänstra kind och efterlämnade ett sår som var minst sju centimeter långt och ganska djupt.
När piketen kom återstod bara att skjutsa den starkt blödande Karlsson och en av hans kumpaner till stationen, de övriga hade redan tagit till schappen. Karlsson fördes i ambulans till Sabbatsberg, där han blev ihopsydd, och nu låg han hemma i sängen, omlindad till oigenkännlighet.
Och kunde trösta sig med att han ändå kommit lindrigare undan än han gjort om hans butelj hunnit före polissabeln.
Ett annat påskbråk avstyrdes genom ett imponerande samarbete mellan två portvakter, en garagevakt och två chaufförer. Portvakten i Banérgatan 43, chauffören Henning Damgren skulle fira sin dotters bröllop på påskafton, men 20-årige Olof Sahlberg kom emellan. Hr Damgren berättar:
Jag tog just bort skyddsmattan i förstugan, eftersom det är påsk och då brukar den fina, mjuka mattan få ligga bar. Jag hade porten öppen medan jag var inne en sväng i lägenheten. På väg ut därifrån mötte jag en man, och när jag frågade vad han ville svarade han att det inte angick mig. Jag följde efter och frågade igen – två av familjerna i huset var bortresta och då är det alltid särskilt oroligt med okända människor i trapporna.
Akta dej gubbjäkel, annars ska jag skära halsen av dig! svarade han, drog en lång slidkniv och rusade mot mig. Jag undvek huggen, men fastnade med en fot i rännstenen och slog sönder mig i ansiktet mot stenläggningen. När jag kommit upp måttade ynglingen åter med kniven, men jag ropade på portvakten Gustafsson i grannhuset.
Då sprang han nedåt Linnégatan, en garagevakt tog upp förföljandet tillsammans med mig och Gustafsson. Vi följde efter honom till Narvavägen och sedan över Karlaplan mot Värtavägen. Vi hade nästan gett upp när vi fick syn på en ledig bil, och i den kunde vi genskjuta Sahlberg, som gav sig ganska godvilligt. En chaufför i en skåpbil hämtade sen en polis som tog hand om bråkmakaren, som nu häktas för lösdriveri och oskadliggörs för en tid.
Och om jag bara får låna lite av min dotters puder kanske jag kan visa upp mig på bröllopet också, avslutade portvakten.
Natten till långfredagen fick polisen vid Hälsingegatan telefon med begäran om att komma till Karlbergsvägen 33 för att ”få ut” en herre som vägrade av avlägsna sig från en lägenhet. Det var en lagerarbetare i 25-årsåldern, och i telefonen begärdes även ”hjälp mot misshandel”. När polisen kom till platsen låg lagerarbetaren till synes medvetslös i tamburen, men när man fått ut honom i trappan kvicknade han till och blev alldeles vild: slog omkring sig och gav en av konstaplarna en så våldsam spark i magen att denne måste föras till Sabbatsbergs sjukhus, där han fick stanna kvar. Det fanns flera personer i lägenheten, där man tydligen haft fest. Ärendet har överlämnats till kriminalpolisen.
Och på Katarina Bangata var det på långfredagskvällen vild biltävlan: in på Bondegatan, där en stolpe slogs sönder och sen vidare rakt in i en kiosk i hörnet mot Götgatan. Därefter körde bilen MOT TRAFIKEN längs Götgatan, dock utan att dock någon olycka inträffade. ”Bilherrarna” försvann i mörkret från bilen, som förmodas vara stulen och hade fått vänstra strålkastaren och högra flygeln skadade.
