I slutet av 30-talet blev världsläget allt hotfullare. I debatten inför en ny spionerilag framhölls att en skärpt vaksamhet var nödvändig, och länsstyrelsen varnade: Överallt lyssnar spioner! Samtala inte med obekanta, och var särskilt försiktig på restauranger, kaféer och andra samlingslokaler, på resor, vid telefonering och i andra sammanhang då obehöriga lätt kan avlyssna alla yttranden!

Under senhösten 1939 startades Tystnadskampanjen av SIS (Statens Informationsstyrelse) – en svensk myndighet som 1940–1945 fungerade ungefär som en propagandamyndighet, och ibland nedlåtande kallades för ”Censur- och propagandaministeriet”.

Kampanjen skulle påminna befolkningen om att hålla tyst om sådant som skulle kunna skada det neutrala Sverige, och symboliserades av en blågul affisch prydd med tre horisontellt placerade kronor samt texten ”Allvarstid kräver samhällsanda, vaksamhet, tystnad.”

1 375 000 flygblad trycktes för att sändas ut till landets samtliga hushåll samt vissa arbetsplatser och samlingslokaler. Dessutom sattes 400 000 affischer upp på postkontor, telegraf-, telefon-, järnvägs- och tullstationer, i hamnar och på lastageplatser, i offentliga lokaler, biografer, teatrar, restauranger, banker, rakstugor och garage, i bussar och vid bryggor. Affischens maning skulle dessutom återges i både radio och tidningar.

Flera uppmaningar från tiden:

• Spar på Dina ”förtroenden”, briljera inte med vad Du tror Dig veta!
• RYKTET är ett farligt vapen, det kan bli farligt för Dig och för ALLT Du håller kärt.
• Fråga inte Din man om hans arbete på kontoret eller fabriken!
• TRO INTE på rykten, och förstora dem inte. Döda dem genom tystnad!
• Kom ihåg att det finns 40 par lyssnande öron i bussen!
• Diskutera inte militära åtgärder på luncher och middagar!
• Din ”bäste vän” har också en ”bäste vän”, som också ..

Och så var det den gamle lektorn i latin som några f d elever ville uppvakta på sjuttioårsdagen. Med stor möda hade de knåpat ihop en text på latin. Men damen på telegrafstationen vägrade att expediera telegrammet, ty:

Latin är inte med på listan över språk som man får lov att skriva telegram på numera!

Den 9 april 1940 trängde tyskarna in i både Danmark och Norge och Sverige omringades av krigförande och ockuperade stater. Neutraliteten var sårbar: Ett förlupet ord kunde skada relationerna och ofrivilligt dra in även oss i kriget, något som den svenska samlingsregeringen sökte undvika med alla till buds stående medel.

Den 21 november 1941 startade SIS en ny kampanj: Vaksamhetskampanjen, med syfte att mana allmänheten till tystnad om sådant som kunde skada Sverige. Den 21 november 1941 hölls en presskonferens och ett radioanförande av historieprofessor Sven Tunberg, SIS ordförande 1940-44. Talet avslutades med orden:

Tig med vad Du vet – tig med vad Du inte vet – blir alltså vår menings dubbla paroll. Var på Din vakt mot allt vad pratmakare heter. Hjälp inte spionen lösa pussel- Slå vakt om Ditt land.

Spionen lägger pussel. Behåll din bit! Håll tyst med vad du vet – eller vad du tror dig veta. Av många små upplysningar om militära förhållanden sammanställer spionen en helhetsbild. En till synes värdelös uppgift kan vara den felande biten.

Ett exempel: I Norrköping förberedde man sig att ta emot trupper. Spionen träffade fältbagaren på ett café och frågade: ”Ni bagare har väl inte mycket att göra?” ”Jojomensann”, svarade bagaren stolt, ”idag bakar vi i två skift och under mitt skift klarade vi så-och-så många bröd, som de kommer från Norrköping och hämtar ikväll.” Därmed var platsen angiven, och antalet bröd avslöjade hur många nyinryckta man väntade. Bagaren röjde hemligheten.

Och så fanns förstås de ”riktiga” spionerna – som den charmfulla fru Möller i Viggbyholm som hade radiosändare och sprängämnen i sitt hus.

Vaksamhetskampanjen illustrerades av symbolen En svensk tiger, randig i blått och gult och skapad av konstnären Bertil Almqvist (annars mest känd för att ha skapat bilderböckerna om Barna Hedenhös).

Störst spridning fick symbolen under själva kampanjperioden då den fanns ”överallt”: från caféer och restauranger till tågkupéer och matrum, på tidningar, böcker, kuvert, inskrivningsböcker och resväskor.

Kampanjen omfattade även broschyren ”Tystnadskatekesen” som utsändes till befäl och manskap inom neutralitetsvakten. Ett känt problem var att de inkallade i brev till dem där hemma ofta var lösmynta om inkallelser, transporter, hemförlovningar och permitteringar. Det var förstås inte heller tillåtet att berätta om militärtågen som far förbi, vart de är på väg och med hur många man. Nu påminde man om att det var straffbart att lämna militära och liknande upplysningar till obehöriga – även om det skedde av oförstånd och utan avsikt att informationen skulle ska komma till spioners kännedom.

1942 skapade Bertil Almqvist även en liten tiger i form av en nål kallad ”Tigernålen”. Den gavs ut till förmån för Landstormspojkarnas verksamhet och hade ordet ”Jag” ovanför den blågula tigern, kunde alltså utläsas ”Jag tiger”.

Tigersymbolen användes länge av Försvarsmakten som en symbol för den svenska militära säkerhetstjänsten. I den tecknade Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton skymtar den fram som väggdekoration i ett rum.

Minnet av symbolen lever kvar. Under pandemin ville Region Skåne använda ”En svensk tvättbjörn” i en kampanj för att påminna om hur viktigt det var att tvätta händerna. Men när Beredskapsmuseet (som nu äger den ekonomiska upphovsrätten) hört av sig drogs förslaget tillbaka. Detta gjorde många läsare upprörda – och tvättbjörnen återuppstod i ny form – inte längre tiger-lik.

Hasse Z sammanfattade den riktigt mönstergilla allmänhetens förhållningssätt under världskrig:

En svensk tiger – tills kriget är avgjort. Då säger han: Vad var det jag sa?