Kungsträdgården inför 700-årsjubileet

På 1900-talet blev Kungsträdgården folkets Kungsan – och mycket folk har det samlats där.

Ordet Kungsan dyker upp i tidningen 1956 i Hagge Geigerts ”Varieté Kungsan – Kungsträdgårdsprogrammet som även skulle ut till några landsortsstäder”. Och i juni 1957 radar Kar de Mumma upp exempel på hur allt blir allt sämre (redan då!), bland dem att Kungsträdgården har blivit Kungsan.

1953 var det dags för Stockholms pampiga 700-årsjubileum. Det inföll egentligen året innan, eftersom den äldsta kända källan som nämner ”Stockholm” är från 1252, men firandet sköts upp ett år för att inte krocka med Helsingfors sommar-OS 1953.

Fortsätt läsa ”På 1900-talet blev Kungsträdgården folkets Kungsan – och mycket folk har det samlats där.”
Kungsträdgården middagskonsert 1866

Kungsträdgården: När folket släpptes in i kungens köksträdgård

Kungsträdgården är Stockholms äldsta bevarade trädgård. På 1400-talet var det en kunglig köksträdgård och i slutet av 1500-talet hovets egen (inhängnade) lustpark, men på 1700-talet började trädgården öppnas även för andra. Det fanns dock förbehåll när ”folket” släpptes in. Ordningsreglerna ändrades något under åren.

Enligt 1802 års ”Ordning För dem, som wilja Promenera uti Kongl. Maj:ts Trägård wid Jacobi Kyrka” var det förbjudet att röra växtligheten, man fick bara promenera på de anlagda gångstråken och det var inte tillåtet att använda parken som en genväg. Hundar var förbjudna och dessutom:

förbjudas pojkar, drängar och pigor samt sämre folk, at taga wägen igenom Kongl. Trägården enär de, uti ärender utskickade, bära med sig knyten och andra saker.

Fortsätt läsa ”Kungsträdgården: När folket släpptes in i kungens köksträdgård”
Mjölkpropaganda

Svenskarna och deras mjölk – och historien bakom

Svenskarna dricker mest mjölk i världen. Det märkte jag i början av 60-talet, på skolresa i Tyskland och van att dricka mjölk både på morgonen och till maten. Men familjen jag bodde hos hade bara pulvermjölk (INTE särskilt drickbar!) så jag tvingades börja dricka kaffe till frukosten.

Tio år senare ville mamma som vanligt ha mjölk till maten, även på semestern i Österrike. Efter stor förvåning lyckades man skaffa fram ett glas mjölk – tyvärr lite sur, trots att vi bodde i en bondgård, där halva huset var avdelat för korna. Vi såg dem, men deras färska mjölk kom vi inte åt.

Fortsätt läsa ”Svenskarna och deras mjölk – och historien bakom”
Malmqvistska uppfostringsanstalten 1862

Malmqvistska barnuppfostringsanstalten – ”En gammaldags hemskola för fattiga och värnlösa flickebarn”

När Lindgrenska trasskolan för hemlösa och vanartiga gossar 1910 lades ner, efter 40 års verksamhet, övertog Stockholms stad det 30-tal barn som fanns kvar, och Malmqvistska barnuppfostringsanstalten tog hand om anstaltens tillgångar (och skulder). Bland annat fick man tillgång till trasskolans nya sommarhem på Koholmen. Förut hade barnen på Malmqvistska tillbringat sommaren i en hyrd bostad vid Stafsnäs.

Fortsätt läsa ”Malmqvistska barnuppfostringsanstalten – ”En gammaldags hemskola för fattiga och värnlösa flickebarn””
Trasskolans snickeri

”Trasskolans öde – Skall ett 40-årigt arbete i barmhärtighetens tjänst nedläggas?”

Så skrev Nya Dagligt Allehanda 1910, med anledning av att ”Föreningen till upprätthållande av Lindgrenska trasskolan” kallat till extra möte angående föreningens upplösning. Och så berättar man hela historien.

När den unge landsbygdsläraren Johan Olof Lindgren (i artikeln kallad Hr Lindgren) kom till Stockholm chockades han av alla vanvårdade barn han såg. De som överhuvud taget hade hem och föräldrar blev redan som små utsända för att tigga och ta hem rusdrycker. Hemma fick de så mycket stryk att de ofta föredrog att sova i en port, under en trappa eller ombord på en pråm.

Fortsätt läsa ””Trasskolans öde – Skall ett 40-årigt arbete i barmhärtighetens tjänst nedläggas?””

Skansen i stockholmarnas hjärtan – kul och kultur

Skansen är världens äldsta friluftsmuseum, grundat år 1891 av Artur Hazelius, en språkforskare, lärare och folkbildare som ville visa upp det gamla bondesamhället i miniatyr, komplett med människor, husdjur och vilda djur från omgivande skogar och fjäll.

Men en gång i tiden badade elefanter i Djurgårdskanalen, och på Skansen finns fortfarande apor och krokodiler. Hur stämmer det med grundarens tanke att ”bevara svensk folkkultur”?

Fortsätt läsa ”Skansen i stockholmarnas hjärtan – kul och kultur”
Lövmarknaden

Gamla Stockholm: Strax före midsommar var det dags för Lövmarknad!

Det här var förr en av årets allra viktigaste högtidsdagar. Claes Lundin och August Strindberg växte upp i närheten av platsen där marknaden hölls och berättar i sin bok Gamla Stockholm om Lövmarknaden – ”ett för varje stockholmare sedan barndomstiden kärt minne”. Hur gammal marknaden är vet man inte, men den hänger ihop med midsommarfesten, som ju har gamla anor. Bilden ovan är ur boken, efter Elias Martins teckning.

Fortsätt läsa ”Gamla Stockholm: Strax före midsommar var det dags för Lövmarknad!”
Pressbyrån Södra Bantorget

Tidningar, glass och bombplan – den spännande berättelsen om Pressbyrån

På Kungsholmen ligger Stockholms möjligen hemligaste museum: Pressbyråns. Det drivs av pensionärer från företaget och startades av Tage Törnquist, som enligt Guiness rekordbok är den person som varit anställd längst tid i samma företag. Han började i Pressbyrån som 13-åring och stannade i 75 år, de 20 åren efter pensioneringen som föreståndare för muséet, som han tidigt börjat samla på prylar och dokument till.

Fortsätt läsa ”Tidningar, glass och bombplan – den spännande berättelsen om Pressbyrån”
Södra Blasieholmshamnen

1880-tal: Stockholmaren visar sin stad för östgöten

”Klockan slår 7 i Klara nya kyrktorn, som smärt och prydligt reser sig över Norrmalms alla byggnader, till och med högre än Allmänna telefonbolagets genomskinliga tornbur.” Så börjar berättelsen om den infödde stockholmaren CL som på sin sedvanliga morronpromenad stötte ihop med östgöten och lantbrukaren PP, som inte varit i stan på tjugo år, och åtog sig att visa honom en del av det som hänt sen dess.

Fortsätt läsa ”1880-tal: Stockholmaren visar sin stad för östgöten”
Skolmatsal 1930

Om skolbespisningen kring mitten av förra seklet, minnen från oss som var med

Sverige och Finland är de enda länder i hela världen som serverar gratis skolmat läser jag – imponerande. Tyvärr har många av oss som var med på 50- och 60-talet mindre positiva minnen från den tidens skolbespisning. Vi som växte upp söder om Söder jämför ibland våra minnesbilder i Enskedebilder.

Bilden visar skolmatsalen i Högalids folkskola, circa 1930. Notera skolköket till vänster i bild med sin stora spis, kopparkärl och ugnar. (Okänd fotograf, CC BY 4.0, via Wikimedia Commons)

Fortsätt läsa ”Om skolbespisningen kring mitten av förra seklet, minnen från oss som var med”

Att följa senaste modet kan vara besvärligt, ibland rentav farligt – åtminstone på 1800-talet

1857 slog professor C. A. Cederschiöld larm om vådorna av krinoliner:

Krinoliner och korta kappor bidrager genom den avkylning som de förorsaka till den tröghet uti livmoderns förrättningar, som är grunden för nu gängse puerperalsjukdom (barnsängssjukdomar). Då det icke är att förvänta att qvinnokönet, såsom detta nu är uppfostrat, skall lyssna till förnuftiga råd är det dags för männen att göra ett nyttigt bruk av sin mycket omtalade, men illa använda »myndighet», för att avsluta detta vansinniga och osmakliga modetyranni, innan skadan blivit obotlig.

Fortsätt läsa ”Att följa senaste modet kan vara besvärligt, ibland rentav farligt – åtminstone på 1800-talet”

”Vackra Roosen” – sydlänningen från höga Nord som blev en legend. En riktig snygging.

I serien Originella Stockholmstyper ingår Manne Vesters skrift från 1892 om ”Vackra Rosen”, som egentligen hette Rudolf Roos och var en välkänd och älskad gatumusikant, som även sjöng bland annat på Bellmansro (som han kallade Bellmans). Han ville leva ett fritt liv på gator och krogar, hade många vänner och en stor publik som lyssnade på honom när han framträdde.

Fortsätt läsa ””Vackra Roosen” – sydlänningen från höga Nord som blev en legend. En riktig snygging.”
Tjänarinnebladet

Forna tiders tjänarinnor – för inte särskilt länge sen

Radioprogrammet ”Vi blev hennes barn – ett program om barnsköterskan som försvann” sändes 1998, men finns fortfarande på sverigesradio.se. F d barnsköterskor och de vuxna barnen berättar där om hur det var att vara/ha uniformerad barnsköterska “i familjen” – ända in på sextiotalet. Den som var van vid barnsköterska klämde in en även i en liten modern lägenhet, där hon fick dela det minsta rummet med barnet.

Fortsätt läsa ”Forna tiders tjänarinnor – för inte särskilt länge sen”

Forna tiders skamstraff – trähäst, spansk fiol, stock, påle, stenar… uppfinningsrikedomen var stor.

När brottslingar dömdes till att skämmas offentligt var tanken att allmänheten skulle avskräckas, och den dömde därefter skulle ha sonat sitt brott mot samhället och välkomnas tillbaka till gemenskapen. Vilket förstås var särskilt viktigt i en tid utan sociala skyddsnät, när människorna var mera direkt beroende varandras hjälp än idag.

På medeltiden existerade inte fängelse som straff, bara som häkten eller förvaringsplats för krigsfångar.

Fortsätt läsa ”Forna tiders skamstraff – trähäst, spansk fiol, stock, påle, stenar… uppfinningsrikedomen var stor.”

1935: Livet i Markeliushuset – Stockholms (och Sveriges) första kollektivhus

Markeliushuset 1936 (Public domain) via Wikimedia Commons

Idéer om kollektivhus dök upp i början 1930-talet eftersom gifta kvinnor allt oftare ägnade sig åt yrkesarbete. I kollektivhusen skulle vardagen vara enkel. YK-huset på Gärdet ägdes av Aktiebolaget Y.K.-huset med Yrkeskvinnornas klubb och de boende som aktieägare. I Stockholmskällans film från 1939 får man följa en familj med mamma, pappa, ett barn. Deras dag börjar med att de får upp sin frukost på en bricka i kökets mathiss.

Fortsätt läsa ”1935: Livet i Markeliushuset – Stockholms (och Sveriges) första kollektivhus”
Långholmens rastgård

Livet på Långholmen 1900 – skildrat av konstaplar, fångar, fängelsedirektörer och skarprättare

Långholmens rastgård 1910, av Georg Baldini
(Public domain) via Wikimedia Commons

Boken om Långholmen – en ”varning för dem som gå fria” – börjar med den gamle vaktkonstapeln, som nyligen fått ett litet arv och därför inte längre behövde slita ont som fångvaktare. Nu kunde han berätta mera från sitt gamla arbete, och av gammal vana gick han ned till rådhusrätten och bjöd f. d. kamrater och rådhusvaktmästare på snus.

Fortsätt läsa ”Livet på Långholmen 1900 – skildrat av konstaplar, fångar, fängelsedirektörer och skarprättare”

Enskedefältets skola: En skolpojkes tid som bästa elev, glasögonorm och sanningssägare

Skolkorridor i Enskedefältets huvudbyggnad 1960.
Foto: Herbert Lindgren, Stockholms stadsmuseum

Dick Wase berättar om sin skoltid: 

Jag började i Enskedefältets folkskola HT 1962. En av de första berättelser som nådde mig var att en kille åkt i kälke utför berget (där jag så småningom klängde som ”bergsklättrare”) och dött. Senare ändrades den till att det var en docka som smetats in med ketchup som uppbådat ett stort polisuppbåd. När jag blev äldre sorterade jag in det i barns fantasier och myter.

Fortsätt läsa ”Enskedefältets skola: En skolpojkes tid som bästa elev, glasögonorm och sanningssägare”

Enskedefältets skolas historia – från namnstrid, genom krigs- och efterkrigstid

Bild: Enskedefältets skola på 50-talet. Från skolkort

Dick Wase

Dick Wase berättar om sin gamla skola: 

Det började med att den 1933 uppförda skolan orsakade en namnstrid. I Skarpnäck fanns redan en skola som kallades ”Enskede östra skola”, vilket var vad Enskede skola kallades – till skillnad mot den nybyggda Enskede västra skola. Därför beslutade Folkskoledirektionen 1936 att den senare skulle byta namn till ”Enskedefältets folkskola” och den förra till Enskede folkskola.

Fortsätt läsa ”Enskedefältets skolas historia – från namnstrid, genom krigs- och efterkrigstid”
Kaza bio

Kaza – en kvartersbios tre liv: matinébiograf, rullskridskodisco och internationellt känd musikstudio

I tiden före televisionen spelade biograferna en viktig roll. På Stockholmskällan kan man läsa att det 1950 fanns 108 biografer inom det område som idag är Stockholms stad.

I Enskede fanns på den tiden tre kvartersbiografer: I Gamla Enskede öppnade Enskede Bio redan 1912 och med ungefär tio års mellanrum tillkom sedan Enskede Kvarn och Kaza.

Fortsätt läsa ”Kaza – en kvartersbios tre liv: matinébiograf, rullskridskodisco och internationellt känd musikstudio”
Slakthusområdet

Slakthusområdet – sista chansen att se hur de gamla byggnaderna såg ut 2021

Stockholm växer – Söderstaden kan man följa framväxten av den nya Söderstaden, bestående av Globenområdet, Slakthusområdet och Gullmarsplan-Nynäsvägen. I Slakthusområdet kommer många av de gamla husen att bevaras, men användas till något helt annat. År 2023 planerar man att bygga de första nya bostäderna i området.

Våren 2021 passade vi på att fotografera en del av de gamla husen som de såg ut just då.

Fortsätt läsa ”Slakthusområdet – sista chansen att se hur de gamla byggnaderna såg ut 2021”