I hörnet av Jakobstorg och Arsenalsgatan hade hovjuvelerare Anderson sin butik. En sommarnatt år 1904 tittade en man fram ur porten bredvid och en dov smäll hördes från källaren under guldsmedsbutiken. Detta var det första dynamitinbrottet i Sverige.

Kassaskåpet var inte sprängt, men förövarna hade gått rakt igenom solida järndörrar, som sprängts i bitar. Något liknande hade aldrig förr hänt i vårt land, inte heller i England och Tyskland, där det ändå fanns betydligt mera avancerade brottslingar än de svenska. Polisen var övertygad om att detta måste vara ett verk av ett vältrimmat utländskt gangsterband.

Fallet skulle inte klaras upp förrän sju år senare, även om det hade varit nära redan 1907. Då fick polisen in en anmälan om att en blåslampa och fyra bultsaxar hittats i källaren under en juvelerarbutik på Drottninggatan. Man misstänkte att en kupp planerades, och placerade ut flera vakter. Vid tretiden på natten kom en ung och välklädd man in på gården och gick ut igen, flera gånger. Mannen hette Bernhard Nyström, och han anhölls på grund av sitt misstänkta agerande. Det skulle senare visa sig att han hade planerat en kupp även här, men avstått.

Vid förhören sa Nyström att han gått in på gården för att han behövde gå på utedasset där. Varför han gått in på gården flera gånger och ut igen sa han inte, men han var mycket upprörd över att ha blivit intagen för förhör:
”Här kommer man hem från Amerika för att göra värnplikten och så åker man in i sinkabirum!”

Efter ett dygn släpptes han i brist på bevis. För att skaffa sig matpengar gick han sedan till StockholmsTidningen i de gamla Klarakvarteren och beklagade sig över den behandling han hade blivit utsatt för. Det resulterade i en ironisk artikel som uppmanade alla vaxholmsbor att vid besök i huvudstaden kämpa ner eventuella naturbehov och vänta med toalettbesöken tills man var hemma igen – ”Annars kan det gå som för Axel Bernhard Nyström!”

Efter att en juvelkupp i London i december 1910 snabbt klarats upp frågade en stockholmstidning detektivchefen om han trodde att den engelska juvelligan kunde ha haft något att göra med ouppklarade svenska kupper, exempelvis den hos hovjuvelerare Anderson. Det trodde inte stadsfiskal Lidberg, men han sa ändå ja, möjligen i hopp om att den svenske förövaren skulle ge sig tillkänna.

Och i februari 1911 fick DN ett åttasidigt brev från en ”Karl Johansson”, Poste Restante Malmö, som visste det mesta om både Jakobstorgskuppen och de övriga, och ville ”kullkasta de av detektiva polisen i Stockholm uppställda teorierna om att allt var internationella stortjuvar som hedrat oss med ett besök.”

Brevskrivaren kunde tala om att kupperna hade utförts av en svensk liga, vars chef vid tiden för Jakobstorgskuppen var 19 år, nyss hemkommen från Amerika, och ”i besittning av en intelligens vilken skulle vara värd ett bättre ändamål.”

”Karl Johansson” uppgav sig vara nära bekant med en av medlemmarna i förbrytarbandet och ville gärna berätta mera, naturligtvis för ett honorar. För att visa att han var väl insatt uppgav han vissa förhållanden som endast var kända av detektivpolisen och förbrytarna, och uppmanade redaktionen att kontrollera uppgifterna hos polisen. DN konfererade med både hovjuvelerare Anderson och stadsfiskal Lidberg, som enades om att författaren själv måste ha varit med vid inbrottet. Bland annat visste han att ligaledaren någon dag före stölden tagit sig ner i Andersons källare, och när han blivit överraskad av en anställd uppgivit att han tappat ett föremål genom gallret i trottoaren. När biträdet gick för att kontrollera saken kunde förbrytaren i lugn och ro studera lokalen.

Vid förhör berättade biträdet nu att han inte tidigare satt episoden i samband med inbrottet, men mindes mannen mycket väl och hade känt igenom när han senare flera gånger stött ihop med honom i staden. Han kunde till och med peka ut honom på ett fotografi av Nyström, som 1904 mycket riktigt varit en 19-årig svenskamerikan, vars namn sedan dykt upp i olika skumma sammanhang. När man sedan jämförde stilen i brevet från ”Karl Johansson” med brev från Nyström till hans fästmö i Stockholm, visade det sig att de var skrivna av samme man.

Vid inbrotten hade han haft hjälp av tre andra unga män, och inför den första sprängningen, vid Jakobstorg, hade de tränat att spränga (stulen) dynamit på Tallholmen utanför Vaxholm. Ledaren var sen inte med vid det inbrottet, då han insåg att han kunde bli igenkänd sedan tidigare besök (vilket han ju också blev). De tre tjuvarna hade under förberedelserna råkat smetat in sig i ansiktet med sprängämnet och fått en så våldsam huvudvärk att utkiken ensam måste fullfölja stölden. Därför hade man inte fått med allt man tänkt. En månad senare hade man samlats i Malmö och planerade inbrottet hos Michelsen i Köpenhamn.

Nyström anhölls i Malmö, där han levde på att försiktigt avyttra bytet från sina dynamitkupper. Han misstänktes inte bara för Jakobstorgskuppen utan även för att ha lett inbrottet hos juvelerare Michelsen i Köpenhamn 25 oktober 1904 samt ett försök till plundring av Sydsvenska kreditaktiebolagets kassavalv i Malmö natten till den 6 augusti 1905. Han erkände inte förrän bevisningen mot honom blev överväldigande. Hemma hos honom hittades en del inbrottsverktyg och en hel del anteckningar , och i kassafack i New York, London och Sundsvall hittade man sedermera tjuvgods bland annat från Jakobstorg.

Axel Bernhard Nyström föddes den 24 januari 1885 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm. Hans far var skräddare, men sonen gav sig redan 1900 ut i världen, först till S.t Petersburg. När han misslyckades att få arbete där tog han sig vidare till USA, där han stannade till våren 1904, då han steg iland i Göteborg, för att strax därpå bli den förste dynamitarden.

Den 19 juli 1911 meddelades domen för alla tre brotten: tio års straffarbete, vilket fastställdes i de båda högre instanserna. Efter avtjänat straff emigrerade Nyström till Australien, där han avled 75 år gammal, efter att i många år ha försörjt sig hederligt i samma yrke som sin far – skräddare.