Den 21 december 1924 hade Dagens Nyheter hela 66 sidor, inklusive en Jultidning. Artiklarna ger en bild av julen för 100 år sen.

Det var kolossalt gott om julgranar det året. Man trodde dock inte att kommersen skulle komma igång riktigt förrän i början av julveckan, så granförsäljarna hade gott om tid att sätta fötter på sina granar. Priserna varierade så pass mycket att det kunde löna sig att se sig om.

DN rapporterar: Igår kunde priset för en gran på halvannan till två meter variera mellan 3 och 5 kr. Och det innebär inte nödvändigtvis att de är dyrare på Östermalm än Norrmalm, utan det kan skilja mellan två försäljare som står sida vid sida på samma gata.

Avslutningsvis ett gott råd: Den omtänksamme köper en fot som kan fyllas med vatten, så att barren sitter kvar längre.

”En halv liter glögg är julens ranson i Stockholms stad” lyder rubriken till en artikel om Grönstedt & Co: Där börjar man förbereda julglöggen redan mitt i sommaren och arbetet fortsätter sedan till början av mars året därpå. Glöggen är bara en liten del av Grönstedts samlade produktion, men varje år blir det ändå 300.000 liter vinglögg, varav nära fyra femtedelar stannar i Stockholm.

Julglöggen iordningställs i Spritcentralens stora komplex vid Solnavägen. Över hela det huset ligger en lätt spritdoft, vid jultid mest av glögg, men två tjänstemän på varje avdelning visiterar alla som går ut ur huset. Så alkoholen stannar där.

Numera tillreds glöggen med moderna maskiner: Först blandas diverse vinsorter i ett 15.000-litersfat medan sockerlagen, 500 liter i taget, kokas i en jättepanna, skummas och genom ett kopparrör leds ned i blandfatet, där kryddor tillsätts. Slutligen går blandningen vidare till tappningsavdelningen, där de större maskinerna kan fylla 19 literbuteljer per minut.

Buteljerna går sedan till korknings- och etiketteringsmaskinerna, varefter de avsynas och efter godkännande på små vagnar transporteras till ytterligare en apparat som sätter på kapsyler. Brygden har då även avsmakats av lagermästare Jansson i provrummet.

På bilden puttrar sockerlagen hos Grönstedts.

I år är efterfrågan på glögg så stor att man redan vet att man måste brygga mera än förra året. Dessutom vet man att stockholmaren gärna brygger lite själv – en trevlig sysselsättning för herrn i huset. Och glöggen blir ju aldrig så bra som när man gör den själv.

Under rubriken JULRESOR finns ett reportage om 1924 års restaurangvagnar: Personalen på snälltågens restaurangvagnar har arbetsamma dagar under den intensiva jultrafiken. Tågen är oftast fullsatta och ibland försenade, biljetterna utsålda och långa köer ringlar vid spärrarna. Inte minst bråttom är det i restaurangvagnen, för minst ett par hundra av alla som åker med dagtåget till Göteborg, Malmö eller norrut vill ha mat på tåget.

”Hushållet på hjul” omhändertas av Svenska trafikförbundet, vars inspektör Berg berättar för DN hur det är ordnat.

Åtta restaurangvagnar kommer dagligen in på Centralstationen för att ”laddas” med förtäring. På trafikförbundets kontor lämnas alla rekvisitioner in, och i suterrängvåningen finns förvarings- och kylrum för konserver, kött, fisk m m samt ett litet bageri/konditori. Det skulle behövas större lagerrum, nu är det inte möjligt att lägga upp några större lager ens för exempelvis potatis, utan det allra mesta måste köpas varje dag. På Centralstationen förbereds maten: köttet putsas och trancheras, buljongen kokas färdig, fisken rensas, efterrätten görs iordning, och allt som hör till plockas in i vagnar som står på sin plats när tåget körs in, så att man omedelbart kan börja stuva om matvarorna. Restaurangvagnen klarar ca 300 gäster per resa, 150 på utresan, 150 på returen. Och nu i juletid sätter man in ytterligare fyra restaurangvagnar för att möta behovet.

DN inspekterar Göteborgsvagnens restauration, och där har man laddat med 50 kg kött – renstek, kalvkotletter, skinka – samt 20 kg smör, färdiggjord ris à la Malta med saftsås, massor med ägg, lingonsylt, kokta katrinplommon, äppelkompott, stora krukor med inlagd sill, grönsaker, bröd, stora flaskor med mjöl och grädde…

För att skyddas mot den intensiva hettan från vedspisen(!) är maten inlagd i restaurangvagnens inbyggda isskåp, som borde vara större. På sommaren blir det ju bra hett, suckar kokerskan, som särskilt minns hur arbetsamt det var sommaren 1923 när Göteborg firade 300-årsjubileum. Och reportern instämmer i en from förhoppning om att restaurangvagnarna snart ska får elektriska spisar – det skulle utan tvivel betyda en stor lättnad för kökspersonalen.

För att hinna med alla gäster startar serveringen i samma ögonblick som tåget. En del resenärer har ju stått länge i kö, och många har rusat till tåget direkt från arbetet. Under de brådaste tiderna är det fyra, bland fem middagslag som avlöser varandra. Och allt ska lagas i den lilla köks-kabyssen, där den stor vedspisen med sina många pannor och grytor på ena sidan och isskåpet på den andra knappt lämnar kvar tillräcklig golvyta för hushållerskan och kokerskan.

Tur då att maten är så väl förberedd. Det återstår bara att slänga kotletter och fläskskivor ner i pannorna, och stekarna är klara att sättas in i ugnen. Potatisen ligger skalad och klar i stora hinkar, färdiga att sättas på spisen, och skinkorna är det bara att skära upp och servera. Något särskilt julbord har man inte, utan man inriktar sig på god och vällagad föda.

Den som fått en titt i det lilla köket går med ännu bättre aptit till sin middag i restaurangvagnen – för här är fräscht och fint, det har inte sparats varken på arbete, såpa eller vatten, inte heller på vita förkläden och rena handdukar.
Och middag i restaurangvagnen är ju det bästa tidsfördriv man kan ha under en lång dagsresa.

För den som åt julbord i hemmet fanns tips om lämplig måltidsdryck: MUMMA – Oumbärlig för klena och blodfattiga.

Den 23 december 1924 firade Dagens Nyheter 60-årsjubileum. Tidningens premiärnumret innehöll fyra fyrspaltiga sidor, den första med en anmälan av den nya tidningen, som räknade med att vinna stor spridning genom ”ett gott innehåll till ett lågt pris”. Tidningen skulle utkomma varje helgfri dag och kosta 10 riksdaler per år, 1 rdr för en månad i Stockholm, men endast 87 öre i landsorten, ”där postförvaltararvode tillkommer” (3 rdr per år).

Andra rubriker i DNs premiärnummer var ”Nyheter från Stockholm”, Rättegångs- och Polisnyheter”, ”Nyheter från Landsorten” (bl a Göteborg), ”Utrikes Nyheter”, ”Hvarjehanda Nyheter”. Samt första avsnittet av följetongen ”En bröllopsdag i London.” Sista sidan innehöll bara annonser, och inga bilder fanns någonstans.

Men namnet och den typografiska utformningen verkar ha förblivit sig ganska lika.