Bild: Polisen (PD) via Wikimedia Commons

På pingstdagens kväll den 6 juni 1954 skyndade en busschaufför in på Sandsborgs tunnelbanestation och beordrade personalen:

Stoppa tunnelbanetågen! Det finns en man här på stationen som känner till ett mord. Vi måste få hit radiopolisen.

Men genom ett missförstånd i T-banecentralen stoppades inte tågen mot Hökarängen, och radiopolisen fick först fel gatuadress till mordlägenheten.

Samma eftermiddag hade en man vid namn Berg på krogen träffat norrlänningen Oskar på tillfälligt stockholmsbesök. Honom bjöd han hem på spritfest – och berättade att han även ville ha hjälp med att transportera bort ett lik som han hade i lägenheten.

Gästen trodde troligen att detta var ett utslag av det lokala skämtlynnet och följde med till Bergs etta på Lagavägen i Bagarmossen. Men i lägenheten upptäckte han mycket riktigt en fot som stack fram under en presenning och när han lyfte på den såg han en manskropp iförd brun kavajkostym och med skotthål i huvudet. Han sa då till sin värd att han kände en lastbilschaufför som kunde hjälpa till “för en tia”.

Och så ville han lämna lägenheten för att gå och ringa till sin bekanting från en telefonkiosk. Men Berg följde med.

På matarbussens ändhållplats vid Lagavägen stod buss 118 och inväntade avgångstiden, och hos chauffören växlade de två männen till sig pengar till telefonautomaten.

Busschauffören berättar för DN:

När bussen körde kastade sig den ene mannen in i bussen och frågade om han fick åka på ett tunnelbanekvitto som var stämplat 17.30. Han betalade tio öre i tillägg, satte sig på singelstolen på andra sidan av motorhuven och frågade vad vägen hette. Efter en stund åkte vi förbi den andre mannen, de båda vinkade åt varann och sen sa busspassageraren medan han pekade mot Bergs port: “Det var det ruskigaste jag nånsin sett. Hemma hos honom ligger en kille i en presenning med ett skott genom ena tinningen.”

Jag trodde förstås det var fyllesnack, men han fortsatte att prata och funderade på att ringa polisen – men ångrade sig, för “det blir bara trassel”. Jag erbjöd mig då att larma, om mannen följde med, och det lovade han att göra. Men när vi kommit fram till Sandsborg smet han in genom spärren till tunnelbanan, medan jag måste ta hand om väskan och biljetterna.

Det var Tunnelbanecentralen som först kontaktade polisen, men uppgav fel adress, annars hade man troligen kommit dit under pågående styckning. Så fort jag genom en av spårvägens radiobilar fick höra att polisen kollat fel gata ringde jag upp och gav rätt adress. Sen fick jag följa med och peka ut rätt hus för polisen, och strax före klockan 22 gjorde man fyndet i lägenheten. Och efterlyste vittnet, som smitit med tunnelbanan mot Hökarängen.

När polisen hittade kroppen hade Berg styckat den och lagt den i två koffertar som han ställt på en hopskrynklad presenning. Han hade sedan noggrant städat lägenheten, men inte undanröjt spåren på den använda kniven som låg i köksskåpet. Därefter hade han försvunnit ut på stan.

När man fick tag i honom avgav han full bekännelse. På fredagen hade han efter jobbet varit på två krogar och tagit ut full ranson. Sen begav han sig till ett kafé i Gamla stan och bjöd hem en okänd man till sig för att dricka brännvin. De båda roade sig även med att spela på Bergs dragspel och munspel, och gästen blev så förtjust i munspelet att han vid tvåtiden på natten ville köpa det för sju kronor, som han la upp på bordet. Men när han skulle gå stoppade han på sig pengarna igen. Då blev det bråk, Berg fick ett slag i ansiktet och kände sig hotad av sin gäst.

I garderoben hade han ett salongsgevär som han tillsammans med patroner stulit i en skyttepaviljong på Gröna Lund en tidig majmorgon då han släppts ut från polisstationen på Djurgården efter en natt i fyllecellen. Det hämtade han nu och sköt gästen i huvudet. I de första förhören hävdade han att han inte vetat att vapnet varit ladda, men småningom erkände han att han laddat det innan han sköt.

Efter mordet gick han ut och drev på stan ända till pingstaftons morgon, när han gick till sitt arbete som chaufför, tog med en presenning från jobbet och kastade in i lägenheten. Ursprungligen hade han vaga planer på att göra sig av med kroppen i någon sjö eller myr under dagens körning. Men så blev det inte. Efter arbetets slut kl 13 gjorde han en krogrunda innan han vid 18-tiden gick hem. I lägenheten somnade han med kläderna på och vaknade först kl 7 på pingstdagen och visste inte vad han skulle göra.

Därefter lindade in döde i presenningen, sökte igenom hans fickor och hittade 58 kronor som han gick ut och festade för, nu på Grå kvarn och Port Arthur. Han funderade på att gå in på Katarina polisstation och anmäla sig, men hamnade istället på Kafé 77an på Götgatan 77, där han träffande norrlänningen Oskar och anförtrodde sig åt honom.

Åter till pingstdagens kväll. Efter att gästen smitit upp på matarbussen och åkt iväg gick Berg hem och spelade några bitar på dragspelet innan han tog itu med att med en köttkniv stycka kroppen i åtta delar som han lade i två koffertar. Han var yrkeskunnig efter att tidigare bland annat arbetat på ett slakteri. Därefter blev det en krogsväng på Djurgården där han besökte både Tivoli och Nöjesfältet.

När han vid tvåtiden natten till annandagen närmade sig hemmet möttes han av en polisbil, och Berg anhölls på gatan i närheten av sin bostad. När han togs lär han ha sagt:

Det var tråkigt det här. Nu förlorar jag väl jobbet.

Målet mot Lars Arne Andersson, född Berg, avgjordes rekordsnabbt redan i rådhusrätten. Efter läkarutlåtande förklarades han straffri som s k femfemma, psykiskt sjuk enligt 5 kap 5 § strafflagen från 1864, som gällde ända fram till 1965. Man ansåg att han var farlig och att hans sinnessjukdom fordrade omedelbar vård. Efter rättegången tackade han artigt både förhörsledare och försvarare. Han blev sedan kvar på sluten psykiatrisk anstalt i många år.

Tidningen informerar om att man “för att vilseleda nyfikna och hyressökande” har bytt ut namnskylten “Berg”. Och så visar man foto på den nya dörrskylten…

En del av dem som växte upp i 50-talets Bagarmossen minns att Bagis en tid kallades Mördarmossen.