I skolträdgården vid Stora Blecktornet på Söder skrev Aftonbladet 1924 om storstadsbarn som trädgårdsmästare: Vi lever i i ett tidevarv som mer eller mindre berättigat kallats barnens århundrade. Det görs mycket för dem som växer upp i fattigdom med färre möjligheter än andra att få en motvikt mot allt ont som ligger i tiden. Många sänds sommartid ut till kolonier på landet för att få vederkvickelse och styrka.

Och för de övriga finns ända sedan 1907 i Stockholm så kallade skolträdgårdar. Staden ställer upp med mark och 500 folkskolebarn får varje sommar ett litet koloniland att sköta om och sedan ”skörda”.

Fortsätt läsa ”På besök i en skolträdgård i augusti 1924”

Den 8 augusti 1924 löd DNs huvudrubrik: GÅTFULLT MORDDRAMA. Ung kvinna anträffad i en säck i Saltsjön. Dagen innan hade två arbetare vid Hammarbyledsbygget under middagsrasten givit sig ner till Saltsjöstranden för att meta. Där såg de en säck som drev in mot de skarpslipade strandstenarna. Den hade konturerna av en människokropp – och ur öppningen stack några hårtestar fram.

En dem skyndade till närmaste telefon och ringde Katarina polisstation, och två konstaplar kom som förde säcken i land. Den innehöll kroppen av en yngre kvinna samt en nattmössa, en näsduk, några glasskärvor och sju metallbitar.

Fortsätt läsa ”Sommaren 1924: Mordfyndet vid Hammarbyleden och polisjakten på mördaren”

När överståthållarämbetet 1924 genomförde nya trafikföreskrifter kommenterade DN: ”Trafikkultur är ett nytt begrepp, men gående och åkandes rättigheter och skyldigheter har länge varit föremål för höga vederbörandes omsorg och allmänhetens diskussion.” Och så gav man några exempel ur Stockholmsgatornas trafikhistoria.

Första föreskriften i de nya trafikkungörelserna löd:
”För den som går på gångbanans vänstra sida är mötande skyldig att vika åt vänster.”

Det låter ju enkelt, men hade föregåtts av många och långa diskussioner. Stockholms polischef Gustaf Hårleman var djupt bekymrad över stockholmarnas usla gångkultur medan borgmästaren Carl Lindhagen i stadsfullmäktige lär ha kommenterat den Hårlemanska vänstertrafiken: ”Jag har gått fram där det funnits något tomrum.”

Fortsätt läsa ”Om stockholmsgatornas trafikhistoria. Hur ska det gå utan de kloka hästarna?”

Trafikpolis 1925, Spårvägsmuseet, (PD) via Wikimedia

De första automobilerna hade dykt upp på Stockholms gator omkring år 1900, och 20 år senare var trafikstockningarna värre än idag. Den 1 augusti 1924 infördes nya trafikregler, och en del gamla förtydligades och sattes på pränt. Brott mot dem bestraffades med böter. Både gående och åkande stockholmare skulle nu lära sig en smula trafikkultur.

För gående gällde i fortsättningen polismästare Hårlemans gångtrafikreglemente: Mötande var skyldig att vika till vänster för den som gick på gångbanans vänstra sida, och den som stannade på gångbana måste lämna plats för gående.

Fortsätt läsa ”Augusti 1924: När Stockholms fick nya trafikföreskrifter – och hur det gick med dem”

En morgon i början av augusti 1924 följde SvD med chefen för Skansens naturhistoriska avdelning, intendent Alarik Behm, på ett studiebesök vid Stockholms frihamn. Där hade intendenten observerat vad han kallade ett nytt inslag i huvudstadens vildfauna: En stor koloni backsvalor.

Detta fann han så pass märkligt att han tänkte ta med informationen i första bandet om fåglar i ”Djurens liv” av A E Brehm, för vars svenska bearbetning han var redaktör. Upptäckten hade också väckt intresse hos andra zoologiskt intresserade, bland dem djurgårdsintenden Öhrström och professor Lönnberg, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien mm. Och nu hos SvD.

På SvDs bild ovan syns i jordbrinken ingångarna till backsvalans bon inne i grusmassorna. Artikelrubrik: ”Grå flugsnappare, backsvala och stenskvätta har blivit stockholmare”.

Fortsätt läsa ”Sommarstockholm 1924: När backsvalorna byggde bo in i Frihamnen flyttade arbetarna på sig”