Vid Mosebacke torg står sedan 1945 en skulptur. Den heter ”Systrarna”, men de unga kvinnorna är inte systrar. Konstnären Nils Sjögren inspirerades av en tragisk händelse som på sin tid blev mycket omskriven i dagstidningarna och även senare satt mångas fantasi i rörelse.

DNs artikel den 20 september 1911 började:

Två flickor söka döden tillsammans.
Anträffade som lik i Hammarby sjö igår.

Förtfiflan öfver att ej få komma hem orsaken till dubbelsjälfmordet.

Flickorna, som tidningen beskriver som ”verkligt stiliga”, hade varit på kräftkalas tillsammans med två unga män. Det lär ha gått ordentligt till, men det blev sent: först vid 7-tiden på morgonen följdes flickorna åt till Götgatan, där Lisa hade plats som tjänsteflicka. Hon blev dock inte insläppt, och när Lilly ringde till sitt föräldrahem tyckte den arge fadern att hon gott kunde stanna borta även på dagen. Flickorna återvände då till sina kavaljerer, och sågs senast på kvällen vid Johanneshovs dansbana.

Händelsen har gett upphov till flera skillingtrycken, ett av dem:

Två flickor sig dränkte
i Hammarby sjö,
vem rår för det,
att de ville dö.
De bundo sig samman
vid midnattens stund
och sedan gick båten
på grund, fallera.

I ”Söder om tullen” skriver Per Anders Fogelström om skillingtrycket och några av de historier som berättas om händelsen. Enligt den kusligaste av dem väntade de två väninnorna båda barn med samme slaktardräng på Fredriksdal. De lockade honom med sprit ut på en roddtur, söp honom full, kastrerade honom och dränkte sig sen själva i sjön. Mannen påstods ha hängt sig.

På DNs Namn och Nytt 1996 skriver Jerker Persson:

När Fogelström skrev om händelsen i S:t Eriks årsbok hade han hjälp av en sällsynt skrift av Reinhold Göthberg – ”Positifsångaren Roos lefnadsöden och kärleksäventyr” som utkom 1870.

Carl Rudolf Roos (1839-1912) var en välkänd Stockholmsprofil, och enligt skriften hade han ett förhållande med två flickor som i likhet med Lisa och Lilly var väninnor. Bägge blir med barn och beslutar att söka döden tillsammans. De binder sig samman och hoppar i sjön, i detta fall dock vid Skinnarvikens strand. Denna romantiserade tragedi inträffar 1860.

Hade Lilly och Lisa kanske läst och inspirerats av folkskriften om ”Vackre Roosen”?

Svenska Dagbladet skrev dagen efter händelsen:

Ett hemskt dubbelsjälfmord.
Två unga flickor gå gemensamt i döden.
Dränka sig sammanbundna i Hammarby sjö.

16,5-åriga Lilly Olivia Sundberg bodde i sitt föräldrahem på Åsögatan, och icke fullt 17-åriga Anna Elisabeth Ström hade en tjänarinneplats på Götgatan. Båda voro barn af arbetarefamiljer på Söder och senast synliga i söndagsafton, då de deltogo i dansen på Johanneshofs dansbana vid Enskede. Till en flickbekant hade de då yttrat att ”nu ska vi gå i spa’t”, men sen slagit bort det som ett skämt.

Flickan Sundberg har flera gånger förut uttryckt lifsleda, hvaremot flickan Ström uppgifves ha varit hurtig och lefnadsglad. För ungefär ett halvt år sen skulle de också ha försökt, men blivit uppdragna av ett par ynglingar.

Avslutningsvis funderar SvD över den stora frågan:

Huru en så djupt inrotad lifsleda vid så unga år kan göra sig gällande är dock, och kommer väl att förblifva, en olöst gåta – icke mindre beklämmande därför att den torde få sättas i förbindelse med vår tids storstadsbarns brådmogenhet och tidsandans allmänna olust.

Det man visste var alltså att flickorna bundit sig samman med sina ”automobilslöjor”, fyllt handväskorna med stenar och hittats drunknade vid bryggan intill Fredriksdals slakterier. (Det kan ha varit därför en del gissade att det var en slaktardräng inblandad.)

I brevet de skrivit bad de sina föräldrar om förlåtelse och önskade att få ligga i samma kista. Det fick de inte, men de jordfästes sida vid sida vid Sandsborg, och omkring tio tusen människor trängdes för att passera flickorna i deras kistor innan de bars till en gemensam grav av tolv vitklädda flickor. I trängseln fick en 4-årig flicka benet överkört av likvagnen och fick föras till Maria sjukhus.

DN skriver ju att orsaken till självmordet var att flickorna inte fick komma hem efter att ha varit på fest ända till morgonen: ”Förtfiflan öfver att ej få komma hem orsaken till dubbelsjälfmordet”. Men tillfogar att det egentligen inte ger en nöjaktig förklaring, flickorna hade tidigare antytt att de ville ta livet av sig och: ”det syntes mellan dem ha existerat en svärmisk flickvänskap med något öfverspändt i sig.”

Historien fortsätter att fascinera: År 2020 kom boken ”Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria” av Mian Lodalen, som efter att ha sett en text av Fogelström blev nyfiken och läste tidningsartiklar, polisrapporter och böcker. Samt avskedsbrevet, där det även stod att flickorna varit oskiljaktiga, men nu förbjudits att vara med varandra. Och så ber de sina föräldrar om förlåtelse och önskar få bli begravda i samma kista. Lodalen beskriver flickorna som ett kärlekspar i en tid då homosexualitet var förbjuden enligt lag, och moraliskt fördömd.

Lodalen pratade även med ett barnbarn till Lisas syster, som kände till historien och att den tystats ner i släkten – dels för att det varit självmord, dels på grund av flickornas relation:

Det var ju en förbjuden och omöjlig kärlek.

Nedan: Utsikt mot Hammarby sjö från Skanstull med Fredriksdal i förgrunden. Foto: C P Löfman, 1864, Stockholms stadsmuseum (CC-BY).