BEREDSKAPSTIDER – Allvarstider, med spionpussel … och en svensk tiger

I slutet av 30-talet blev världsläget allt hotfullare. I debatten inför en ny spionerilag framhölls att en skärpt vaksamhet var nödvändig, och länsstyrelsen varnade: Överallt lyssnar spioner! Samtala inte med obekanta, och var särskilt försiktig på restauranger, kaféer och andra samlingslokaler, på resor, vid telefonering och i andra sammanhang då obehöriga lätt kan avlyssna alla yttranden!

Under senhösten 1939 startades Tystnadskampanjen av SIS (Statens Informationsstyrelse) – en svensk myndighet som 1940–1945 fungerade ungefär som en propagandamyndighet, och ibland nedlåtande kallades för ”Censur- och propagandaministeriet”.

Fortsätt läsa ”BEREDSKAPSTIDER – Allvarstider, med spionpussel … och en svensk tiger”

BEREDSKAPSTIDER – När svenska män kallades att vakta gränserna ”någonstans i Sverige”

Våren 1939 enades riksdagen om att införa ”beredskapsövningar” och från söndagen den 3 september 1939 rådde förstärkt försvarsberedskap i landet. Värnpliktiga i både bevärings- och landstormsårgångar ryckte omedelbart in. Under hela andra världskriget inkallades sedan tusentals värnpliktiga till beredskapstjänstgöring ”någonstans i Sverige” längs alla Sveriges gränser och kuster.

De första inkallelserna hade inga större återverkningar inom verk, institutioner och företag i Stockholm, även om det kunde bli lite besvärligt på en del håll: Operans hovkapell och kör förlorade viktiga medlemmar, en och annan servitris kunde få ersätta någon utkallad servitör hos Sara, och Posten vidtalade ett antal pensionärer att hålla sig beredda för brevutbärning. Men som regel klarade man sig med att kalla tillbaka semesterfirare.

Fortsätt läsa ”BEREDSKAPSTIDER – När svenska män kallades att vakta gränserna ”någonstans i Sverige””

BEREDSKAPSTIDER – När stockholmarna skulle lära sig mörkläggning

Även om Sverige lyckades hålla sig utanför andra världskriget befann man sig i beredskapsläge, vilket påverkade vardagslivet på många sätt. Det rådde varubrist och ransonering, vedtravar tornade upp sig inne i stan, männen låg inkallade ”någonstans i Sverige” och ersattes i yrkeslivet av kvinnor. Och så tränade man mörkläggning genom att klistra svart papp på fönstren.

Klockan 2 på natten till torsdagen den 7 september 1938 mörklades Stockholm för allra första gången. Sverige var först i Norden när det gällde luftskydd, så ett 30-tal norrmän, danskar och finnar hade kommit till Stockholm för att se och lära. Många andra nyfikna hade också samlats till premiären, och ett överraskat sorl hördes när först Strandvägen ”försvann”, därefter Birger Jarlsgatan: Ingen hade nog insett att det mitt inne i en stad kunde bli så mörkt.

Fortsätt läsa ”BEREDSKAPSTIDER – När stockholmarna skulle lära sig mörkläggning”

1967 fick Sverige högertrafik – men vägen dit var lång och slingrig

Den 3 september 1967 klockan 06.00 gick Sverige över till högertrafik. Fast egentligen hade vi redan haft högertrafik: I §24 av Karl XIIs 1718 utfärdade ”Kongl. Maj:ts Förordning angående Postväsendets och Gästgifweriernes sammanfogande” står att två postvagnar som möts: ”hålla halfwa vägen hwardera til höger”. Men 1734 kom en ny förordning (enligt en uppgift för att ingen ändå höll till höger): ”Resande och farande i städer och på landet ska hålla till vänster.”

Bilarnas rattar satt dock hela tiden till vänster och inte till höger som i exempelvis vänstertrafikens England. Och Slussen var redan vid invigningen 1935 byggd för att fungera även vid högertrafik.

Som om vi hela tiden inväntade högertrafik.

Fortsätt läsa ”1967 fick Sverige högertrafik – men vägen dit var lång och slingrig”

Glimtar ur Stockholms Parkteaters ärevördiga historia

I juni 2021 var det dags för för Stockholms Parkteater att öppna efter nästan 18 månaders paus på grund av pandemin. Det var då nästan 80 år sedan parkteatern 1942 först började uppträda i olika parker.

Pandemipremiären visade musikalen ”Almstriden” och ägde rum i Galärparken på Djurgården. Till en början fick man av smittoskäl inte ta emot mer än 500 besökare, utplacerade med en meters mellanrum, och med massor av handsprit till hands. Dessutom måste teatern på inrådan av polisen inhängnas – vilket egentligen stred mot grundidén. Den konstnärlige chefen Albin Finkas:

Man ska kunna vara här i fem minuter, tycka att det är dötrist – och gå härifrån.

Fortsätt läsa ”Glimtar ur Stockholms Parkteaters ärevördiga historia”

Om Sokrates flyttat till Stockholm idag?

Var hade Sokrates jobbat om han flyttat till dagens Stockholm? Inte till Dagens Nyheter för att ogillade skriftspråket. Kanske hos Svt Uppdrag granskning – i sin iver ställa frågor och söka svar för att stimulera kritiskt tänkande och genomarbeta idéer. Fast förmodligen hade han fått sparken, för han brydde sig mindre om journalistisk faktakoll. Hellre var han då en flanör på Drottninggatan, omgiven av lyssnare. … Fortsätt läsa Om Sokrates flyttat till Stockholm idag?

Vandra i von Fersens hjulspår. Kalabaliken 1810 mellan Liljeholmen och Riddarhuset.

Som kunde blivit ett svenskt Bastiljen 20 juni 1810. Dagen som definitivt satte punkt för gustavianska erans överdåd. Med en spirande demokrati, på väg mot ett mer jämlikt Sverige. Fast kalabaliken var snudd på en revolution, som i Paris. Freden 1809 blev dyrköpt. Riket amputerades med en tredjedel. Ekonomin i kaos och många fruktade att landet skulle styckas av stormakterna, som i Polen. Lågadliga revolterade … Fortsätt läsa Vandra i von Fersens hjulspår. Kalabaliken 1810 mellan Liljeholmen och Riddarhuset.

Så gick det till när vi betalade räkningar på Postkontoret

Den 17 november 1962 var expeditionshallen på centralpostkontoret vid Vasagatan svart av folk – precis som alla andra lördagseftermiddagar. Efter klockan ett var kontoret nämligen ensamt i Stockholm om att kunna ta emot inbetalningar, och under hösten hade mellan 3000 och 5000 kunder kommit.

Signaturen Lugårdh i SvD gjorde ett studiebesök och rapporterar: Vid de tolv öppna luckorna köade affärsinnehavare, kontorsfolk, lördagsfirare och extraarbetare. Denna lördag var man 30-40 i varje kö. men vid månadsskiftet kunde det bli upp till 70, vilket kunde betyda en och en halv timmes väntan.

Personalen trivdes på Stockholm 1, men en del övervägde ändå att söka andra tjänster. Expeditörerna orkade helt enkelt inte med lördagarna.

Fortsätt läsa ”Så gick det till när vi betalade räkningar på Postkontoret”

Liljeholmens stearinfabrik: De första 100 åren

På Stadsmuseets vind kan man fortfarande hälsa på hos familjen Pihlqvist, som hade sitt hem där ända tills huset tömdes för att bli stadsmuseum. Olof och Albertina hade 1891 flyttat in i de två små rummen, ett på var sida om trapphuset. De hade två barn, Selma och Gustaf, och fram till sonens födelse 1895 bodde här också en inneboende från Olofs hemby på Öland. Det ena rummet fungerade även som kök, eftersom i kakelugnen fanns en inmurad vedspis med två små ”plattor” och en liten ugn.

Sonen Gustaf arbetade i vaktmästeriet på Liljeholmens stearinfabrik, och 1939 rapporterade DN att Karl Gustaf Pihlqvist var en av dem som vid 100-årsjubileet ur kronprinsens hand fått motta Patriotiska sällskapets medalj.

Fortsätt läsa ”Liljeholmens stearinfabrik: De första 100 åren”

Reportage 1925: Vad får skolungdomen i utlandet lära om Sverige?

I februari 1925 granskade DN hur ”sju kulturnationers” skolböcker behandlade Sverige. Utanför Norden (som man kan läsa om här) recenserade man läroböcker från Frankrike, Tyskland, England och Amerika. (Där inget annat anges är bilderna ur artikeln.)

FRANKRIKE: Gustaf Vasa blev lutheran då pengarna tog slut.

Om franska läroböcker skriver DN uppskattande: Den som från sin skoltid minns de ökentorra listor av namn och årtal som verkade gjorda för att utrota allt historiskt intresse hos ett uppväxande släkte, kan inte annat än avundas den franska gymnasistungdomen som får läsa Albert Malets läroböcker.

Fortsätt läsa ”Reportage 1925: Vad får skolungdomen i utlandet lära om Sverige?”

Reportage 1925: Vad får skolungdomen i Norden lära om Sverige?

I februari 1925 granskade DN hur ”sju kulturnationers” skolböcker behandlade Sverige – däribland våra närmaste grannländer, som vi delvis har en gemensam historia med. Läs mera om Nordens historia i Wikipedia och se kartor längst ner på sidan. Övriga ”kulturnationer” Frankrike, Tyskland, England och Amerika kan man läsa om här. (Där inget annat anges är bilderna ur artikeln.)

DANMARK: Svensken är sparsam men stridslysten, och Skånes bönder talar ännu danska

I danska läroverk lär sig skolbarnen i läroböcker av Möller och Busk mer om Sverige än svenska skolbarn lär om Danmark – kanske för att Sveriges historia lättare fastnar i minnet? reflekterar skribenten.

Fortsätt läsa ”Reportage 1925: Vad får skolungdomen i Norden lära om Sverige?”

I februari 1925 hade ”alla” telefon = Dags för telefonköande!

Redan i slutet av 1800-talet hade Stockholm hunnit bli en av Europas telefontätaste städer, trots att Kgl Telegrafstyrelsen så sent som 1877 ansåg att den nya apparaten inte hade någon framtid, främst för att den inte kunde skapa skrivna meddelanden, och aldrig skulle kunna konkurrera med telegram och brev. Det nya påfundet slog dock snabbt igenom, och 1923 automatiserades samtalen så att man själv slog numret till den man ville kontakta istället för att kopplas av telefonist.

Men det kunde vara svårt att komma fram till de populäraste numren. I maj 1924 skrev DN (avundsjukt?) att man i Köpenhamn redan för flera år sedan löst detta problem: I ”noteringen” kunde abonnenterna anmäla sig för att i tur och ordning kopplas fram till ett upptaget nummer.

Och redan i början av 1925 kunde DN meddela att Stockholm snart inte skulle vara sämre.

Fortsätt läsa ”I februari 1925 hade ”alla” telefon = Dags för telefonköande!”

Januari 1925: Var det misshandeln som drev konsertsångarens hustru att dödshoppa från tredje våningen?

Natten till den 21 januari 1925 föll/tvingades/knuffades en kvinna ut genom ett köksfönster på tredje våningen och dog ögonblickligen när hon slog i den cementerade gården. Hon hette Selma och hade nyligen flyttat från Gävle till Gotlandsgatan 74 tillsammans med sin make Erik Holm och en 14-årig fosterson. Paret hade just haft ytterligare ett stormigt uppträde där hustrun misshandlats, och tio minuter efter att polisen larmats fördes konsertsångare Holm till Katarina polisstation som skäligen misstänkt för vållande till sin hustrus död.

DN skrev: ”Gick i döden för att undgå misshandeln” och SvD ställde frågan:

Var hoppet frivilligt?

Fortsätt läsa ”Januari 1925: Var det misshandeln som drev konsertsångarens hustru att dödshoppa från tredje våningen?”

Livet kring Hammarby sjö före Hammarbyleden: idyll med lurande farligheter

För 100 år sedan låg stora delar av nuvarande Hammarby Sjöstad under vatten. Området vid sjön var en lantlig och vacker trakt, med enkla bostäder, krogar och väderkvarnar. På vintern åkte man skidor och skridskor på isen, pimplade och hämtade is, sommartid var sjön omtyckt för bad och båtutfärder, ibland till någon av dess obebyggda holmar. Kring 1890-talet fanns där till och med en flytande holme med stora träd och buskar, som följde med vinden. Men den var farlig att gå iland på, eftersom man lätt trampade igenom den till synes fasta marken.

Och det fanns värre farligheter.

Fortsätt läsa ”Livet kring Hammarby sjö före Hammarbyleden: idyll med lurande farligheter”

Den fruktansvärda historien om Amilonska rånmordet

Söndagen den 18 augusti 1901 anmälde fru Johanna Lovisa Amilon till en polisstation på Söder att hennes make i tre dagar varit försvunnen från hemmet på Skånegatan. Efter några dagars draggningar i Hammarby sjö hittade man i vassen mitt för Hammarby gård en tunna. I denna låg den eftersöktes kropp tillsammans med åtta gråstenar, en tegelsten och en järntacka. DN sammanfattar vad som hänt:

För att hitta något liknande får man gå till utlandets storstäder med deras oerhörda förvildning.

Fortsätt läsa ”Den fruktansvärda historien om Amilonska rånmordet”

Hur funkade rundradion i början? Röster om radio 1925, från Skåneland till Norrbotten

Den 18 januari 1925, några veckor efter den högtidliga invigningen av Radiotjänsts rundradio, gjorde DN en ambitiös ”enquête” med både stockholmare och landsortsbor om hur sändningarna fungerade och vad de tyckte om programmen. Alla verkade överens om att programmen blivit bättre och mera omväxlande sedan Radiotjänst tog över vid årsskiftet. Däremot var man på landsorten så gott som enhälligt missnöjd med Stockholmsstationens sändareffekt, särskilt i de delar av södra och mellersta Sverige där man bara i sällsynta undantagsfall kunde höra sändningarna från Stockholm.

Värmlänningarna övervägde till och med att vägra lösa ut postförskotten på licensavgiften, eftersom de inte hade någon glädje av den. Utlandsstationerna var mycket lättare att få in än de svenska.

Fortsätt läsa ”Hur funkade rundradion i början? Röster om radio 1925, från Skåneland till Norrbotten”

Nyårsdagen 1925 var det premiär för Radiotjänst!

SvD rapporterade om ett nytt inslag i nyårsfirandet 1924/25: Nyårsvaka per rundradio, vilket beskrevs som mycket uppskattat. I årets sista timme kunde man lyssna till den av Svenska Dagbladet anordnade radioutsändningen, där Sven Kjellström spelade violin, Ragnar Hultén sjöng och Guido Valentin uppläste den nyskrivna nyårsdikten: ”Vid årsskiftet”. Efter tolvslaget bringades SvDs läsare/lyssnare en första hälsning på det nya året, och till slut spelade hr Kjellström Bachs trio.

Dagen efter skulle rundradioverksamheten dra igång på allvar, med nybildade Radiotjänst.

Fortsätt läsa ”Nyårsdagen 1925 var det premiär för Radiotjänst!”

Julhälsning från 1924

Den 21 december 1924 hade Dagens Nyheter hela 66 sidor, inklusive en Jultidning. Artiklarna ger en bild av julen för 100 år sen.

Det var kolossalt gott om julgranar det året. Man trodde dock inte att kommersen skulle komma igång riktigt förrän i början av julveckan, så granförsäljarna hade gott om tid att sätta fötter på sina granar. Priserna varierade så pass mycket att det kunde löna sig att se sig om.

DN rapporterar: Igår kunde priset för en gran på halvannan till två meter variera mellan 3 och 5 kr. Och det innebär inte nödvändigtvis att de är dyrare på Östermalm än Norrmalm, utan det kan skilja mellan två försäljare som står sida vid sida på samma gata.

Fortsätt läsa ”Julhälsning från 1924”

1944 – nutid: Vad hände egentligen med Jane Horney? Och vem var hon?

Den 10 september 1944 skulle »Gripsholm» lämna Göteborg, och senast vid midnatt natten innan måste besättningen vara ombord, bland dem den 26-åriga stockholmsflickan Jane Horney som hade mönstrat på som köksbiträde tillsammans med ett par svenska societetsflickor. Men på kvällen såg väninnorna hur Jane fördes iland, upplöst i tårar. Hon sa att det blivit något missförstånd med passet.

Den 29 september samma år greps Jane Horney av svensk säkerhetspolis efter påtryckningar från den danska motståndsrörelsen, som var övertygad om att hon var tysk spion. Den 14 oktober släpptes hon fri, sedan man efter grundliga förhör och undersökningar funnit anklagelserna ogrundade. Hon varnades för att umgås med utlänningar och fick passet indraget, då det inte ansågs önskvärt att hon åkte utomlands. Fyra månader senare försvann Jane för gott.

Fortsätt läsa ”1944 – nutid: Vad hände egentligen med Jane Horney? Och vem var hon?”

1944 var det världspremiär för ”kommunal swing” i Rålambshovsparken: Parkdans!

I augusti 1944 blev Stockholm först i världen med att anordna ”kommunal swing”. I Rålambshovsparken och på Medborgarplatsen ville man framför allt ge Stockholms ungdom billiga sommarförströelser, istället för att hänvisa dem till nöjeslivet på Djurgården, där spriten flödade så att det kunde verka som om dans och sprit hörde ihop. Dessutom var det dyrt: Först betalade man inträde, sedan 30 öre per dans.

Parkdansen däremot hade ett socialt syfte, den skulle vara gratis och ”ha en kulturell prägel”. Därför var det inte bara bugg som gällde utan även folkdans, och en representant från någon ungdomsorganisation skulle hålla ett kort tal, följt av uppträdanden av artister som ungdomarna gillade. Om experimentet föll väl ut kunde man senare även tänka sig att ordna inomhusdans vintertid.

Fortsätt läsa ”1944 var det världspremiär för ”kommunal swing” i Rålambshovsparken: Parkdans!”