Allt du behöver veta för resan centrala Stockholm till/från Tallink Silja Lines terminal

För resor Östersjäfärjor Helsingfors, Åbo och Tallinn (via Mariehamn Åland). För betaning på SLs tunnelbana, bussar, pendeltåg och pendelbåtar gäller ett fast pris (för alla resor inom 75 minuter): 50 kronor för vuxna, rabatterat för pensionärer (65+), ungdomar och studerande. Betalas med mobilapp och betalkort. Kontant också i bemannade tunnelbanespärrar. För turister bra val: ett 1-dygns eller 3-dygnskort. En 24-timmarsbiljett kan köpas i SL-appen. SL … Fortsätt läsa Allt du behöver veta för resan centrala Stockholm till/från Tallink Silja Lines terminal

1954 skrämdes vi av Tumba-Tarzan – den ofrivillige desperadon i skogarna

På femtiotalet fanns två Tumba-kändisar av väldigt olika slag: världsberömde ishockeyspelaren Sven Tumba och ”50-talets mest omtalade brottsling” Tumba-Tarzan. Båda hette faktiskt Johansson i efternamn, även om ishockeyspelaren 1965 bytte efternamn till Tumba, och Tumba-Tarzans efternamn inte användes när han sommaren 1954 blev känd av hela svenska folket. Då rymde han från fängelset genom att hoppa ut från ett fönster på andra våningen och landa i en björk. Han ville vara med sin hustru.

Stark och vig som en panter” kallades han och det sas att han kunde övertala polishundarna att lämna honom ifred – och möjligen till och med förvandla sig till ett djur.

Fast egentligen var det hans yngre bror som tidningen först kallade ”Tumbas Tarzan”.

Fortsätt läsa ”1954 skrämdes vi av Tumba-Tarzan – den ofrivillige desperadon i skogarna”

1950 blev stockholmspolisen 100 år – några tillbakablickar

Den 7 december 1950 firade Stockholmspolisen sitt 100-årsjubileum med tal och medaljutdelning i Blå hallen och dans i Gyllene salen. Den äldste av de 1200 festdeltagaren hade börjat vid Stockholmspolisen redan på 1880-talet och mindes att han då hade 50 kronor i månaden och fridag var fyrtionde dag.

Det var den 1 september 1850 som en speciell polismyndighet med större resurser tog över ansvaret för ordningens upprätthållande istället för de avskydda och förhånade ”paltarna” och ”korvarna” – som den militärt organiserade stadsvakten gemenligen kallats.

Fortsätt läsa ”1950 blev stockholmspolisen 100 år – några tillbakablickar”

Välkommen till vandring 2 i Stieg Larssons fotspår: Slussen-Mosebacke-Götgatan

Vandring 2 Slussen-Mosebacke-Götgatan. Vandringsrutt 2 karta .Bildsatt karta Till startsidan Gratis wifi: Slussen-Mosebacke, Mosebacke-Skånegatan. Götgatan , biblioteket Medborgarplatsen. Även McDonald’s. Klick på bilder ger större format. Starta från Slussen /Södermalmstorg. Passera Stadsmuseet (har gratis wifi) och vik till vänster uppför Götgatan, populärt kallad Götgatsbacken. Götgatan 11 Götgatan 11. Gå hit. Karta/vy. Nummer 11 på Götgatan verkar bekant: Millenniums redaktion i Millenniumfilmen.  Innemiljön för redaktionen spelades inte in här utan till en del på gamla Riksarkivet på Riddarholmen. … Fortsätt läsa Välkommen till vandring 2 i Stieg Larssons fotspår: Slussen-Mosebacke-Götgatan

1904: Den förste dynamitarden var en 19-årig svensk skräddarson

I hörnet av Jakobstorg och Arsenalsgatan hade hovjuvelerare Anderson sin butik. En sommarnatt år 1904 tittade en man fram ur porten bredvid och en dov smäll hördes från källaren under guldsmedsbutiken. Detta var det första dynamitinbrottet i Sverige.

Kassaskåpet var inte sprängt, men förövarna hade gått rakt igenom solida järndörrar, som sprängts i bitar. Något liknande hade aldrig förr hänt i vårt land, inte heller i England och Tyskland, där det ändå fanns betydligt mera avancerade brottslingar än de svenska. Polisen var övertygad om att detta måste vara ett verk av ett vältrimmat utländskt gangsterband.

Fortsätt läsa ”1904: Den förste dynamitarden var en 19-årig svensk skräddarson”

BRÅK PÅ STAN påsken 1931

Bland DNs förstasidesnyheter påskaftonen, lördagen den 4 april 1931: Hyresskojare stjäl kläder och pengar. Förfalskare lurar bank i Göteborg. Men även det glada: Kungsholmsligan har ingen motsvarighet i våra dagar – den som kring sekelskiftet var Stockholms mest fruktade plågoris. Men vid den tiden var förstås platsen för polishuset bara ett skräpigt försök till tobaksland…

Och så hade det varit två rejäla bråk på stan: på torsdagskvällen hade Östermalmsskräcken fått ett sabelhugg efter att ha angripit polis med flaska på Östermalmstorg, och på påskafton hade en lösdrivare med slidkniv anfallit portvakten på Banérgatan 43. Men portvakter var ett tufft släkte.

Fortsätt läsa ”BRÅK PÅ STAN påsken 1931”

BEREDSKAPSTIDER – Allvarstider, med spionpussel … och en svensk tiger

I slutet av 30-talet blev världsläget allt hotfullare. I debatten inför en ny spionerilag framhölls att en skärpt vaksamhet var nödvändig, och länsstyrelsen varnade: Överallt lyssnar spioner! Samtala inte med obekanta, och var särskilt försiktig på restauranger, kaféer och andra samlingslokaler, på resor, vid telefonering och i andra sammanhang då obehöriga lätt kan avlyssna alla yttranden!

Under senhösten 1939 startades Tystnadskampanjen av SIS (Statens Informationsstyrelse) – en svensk myndighet som 1940–1945 fungerade ungefär som en propagandamyndighet, och ibland nedlåtande kallades för ”Censur- och propagandaministeriet”.

Fortsätt läsa ”BEREDSKAPSTIDER – Allvarstider, med spionpussel … och en svensk tiger”

BEREDSKAPSTIDER – När svenska män kallades att vakta gränserna ”någonstans i Sverige”

Våren 1939 enades riksdagen om att införa ”beredskapsövningar” och från söndagen den 3 september 1939 rådde förstärkt försvarsberedskap i landet. Värnpliktiga i både bevärings- och landstormsårgångar ryckte omedelbart in. Under hela andra världskriget inkallades sedan tusentals värnpliktiga till beredskapstjänstgöring ”någonstans i Sverige” längs alla Sveriges gränser och kuster.

De första inkallelserna hade inga större återverkningar inom verk, institutioner och företag i Stockholm, även om det kunde bli lite besvärligt på en del håll: Operans hovkapell och kör förlorade viktiga medlemmar, en och annan servitris kunde få ersätta någon utkallad servitör hos Sara, och Posten vidtalade ett antal pensionärer att hålla sig beredda för brevutbärning. Men som regel klarade man sig med att kalla tillbaka semesterfirare.

Fortsätt läsa ”BEREDSKAPSTIDER – När svenska män kallades att vakta gränserna ”någonstans i Sverige””

BEREDSKAPSTIDER – När stockholmarna skulle lära sig mörkläggning

Även om Sverige lyckades hålla sig utanför andra världskriget befann man sig i beredskapsläge, vilket påverkade vardagslivet på många sätt. Det rådde varubrist och ransonering, vedtravar tornade upp sig inne i stan, männen låg inkallade ”någonstans i Sverige” och ersattes i yrkeslivet av kvinnor. Och så tränade man mörkläggning genom att klistra svart papp på fönstren.

Klockan 2 på natten till torsdagen den 7 september 1938 mörklades Stockholm för allra första gången. Sverige var först i Norden när det gällde luftskydd, så ett 30-tal norrmän, danskar och finnar hade kommit till Stockholm för att se och lära. Många andra nyfikna hade också samlats till premiären, och ett överraskat sorl hördes när först Strandvägen ”försvann”, därefter Birger Jarlsgatan: Ingen hade nog insett att det mitt inne i en stad kunde bli så mörkt.

Fortsätt läsa ”BEREDSKAPSTIDER – När stockholmarna skulle lära sig mörkläggning”

1967 fick Sverige högertrafik – men vägen dit var lång och slingrig

Den 3 september 1967 klockan 06.00 gick Sverige över till högertrafik. Fast egentligen hade vi redan haft högertrafik: I §24 av Karl XIIs 1718 utfärdade ”Kongl. Maj:ts Förordning angående Postväsendets och Gästgifweriernes sammanfogande” står att två postvagnar som möts: ”hålla halfwa vägen hwardera til höger”. Men 1734 kom en ny förordning (enligt en uppgift för att ingen ändå höll till höger): ”Resande och farande i städer och på landet ska hålla till vänster.”

Bilarnas rattar satt dock hela tiden till vänster och inte till höger som i exempelvis vänstertrafikens England. Och Slussen var redan vid invigningen 1935 byggd för att fungera även vid högertrafik.

Som om vi hela tiden inväntade högertrafik.

Fortsätt läsa ”1967 fick Sverige högertrafik – men vägen dit var lång och slingrig”

Glimtar ur Stockholms Parkteaters ärevördiga historia

I juni 2021 var det dags för för Stockholms Parkteater att öppna efter nästan 18 månaders paus på grund av pandemin. Det var då nästan 80 år sedan parkteatern 1942 först började uppträda i olika parker.

Pandemipremiären visade musikalen ”Almstriden” och ägde rum i Galärparken på Djurgården. Till en början fick man av smittoskäl inte ta emot mer än 500 besökare, utplacerade med en meters mellanrum, och med massor av handsprit till hands. Dessutom måste teatern på inrådan av polisen inhängnas – vilket egentligen stred mot grundidén. Den konstnärlige chefen Albin Finkas:

Man ska kunna vara här i fem minuter, tycka att det är dötrist – och gå härifrån.

Fortsätt läsa ”Glimtar ur Stockholms Parkteaters ärevördiga historia”

Om Sokrates flyttat till Stockholm idag?

Var hade Sokrates jobbat om han flyttat till dagens Stockholm? Inte till Dagens Nyheter för att ogillade skriftspråket. Kanske hos Svt Uppdrag granskning – i sin iver ställa frågor och söka svar för att stimulera kritiskt tänkande och genomarbeta idéer. Fast förmodligen hade han fått sparken, för han brydde sig mindre om journalistisk faktakoll. Hellre var han då en flanör på Drottninggatan, omgiven av lyssnare. … Fortsätt läsa Om Sokrates flyttat till Stockholm idag?

Vandra i von Fersens hjulspår. Kalabaliken 1810 mellan Liljeholmen och Riddarhuset.

Som kunde blivit ett svenskt Bastiljen 20 juni 1810. Dagen som definitivt satte punkt för gustavianska erans överdåd. Med en spirande demokrati, på väg mot ett mer jämlikt Sverige. Fast kalabaliken var snudd på en revolution, som i Paris. Freden 1809 blev dyrköpt. Riket amputerades med en tredjedel. Ekonomin i kaos och många fruktade att landet skulle styckas av stormakterna, som i Polen. Lågadliga revolterade … Fortsätt läsa Vandra i von Fersens hjulspår. Kalabaliken 1810 mellan Liljeholmen och Riddarhuset.

Så gick det till när vi betalade räkningar på Postkontoret

Den 17 november 1962 var expeditionshallen på centralpostkontoret vid Vasagatan svart av folk – precis som alla andra lördagseftermiddagar. Efter klockan ett var kontoret nämligen ensamt i Stockholm om att kunna ta emot inbetalningar, och under hösten hade mellan 3000 och 5000 kunder kommit.

Signaturen Lugårdh i SvD gjorde ett studiebesök och rapporterar: Vid de tolv öppna luckorna köade affärsinnehavare, kontorsfolk, lördagsfirare och extraarbetare. Denna lördag var man 30-40 i varje kö. men vid månadsskiftet kunde det bli upp till 70, vilket kunde betyda en och en halv timmes väntan.

Personalen trivdes på Stockholm 1, men en del övervägde ändå att söka andra tjänster. Expeditörerna orkade helt enkelt inte med lördagarna.

Fortsätt läsa ”Så gick det till när vi betalade räkningar på Postkontoret”

Liljeholmens stearinfabrik: De första 100 åren

På Stadsmuseets vind kan man fortfarande hälsa på hos familjen Pihlqvist, som hade sitt hem där ända tills huset tömdes för att bli stadsmuseum. Olof och Albertina hade 1891 flyttat in i de två små rummen, ett på var sida om trapphuset. De hade två barn, Selma och Gustaf, och fram till sonens födelse 1895 bodde här också en inneboende från Olofs hemby på Öland. Det ena rummet fungerade även som kök, eftersom i kakelugnen fanns en inmurad vedspis med två små ”plattor” och en liten ugn.

Sonen Gustaf arbetade i vaktmästeriet på Liljeholmens stearinfabrik, och 1939 rapporterade DN att Karl Gustaf Pihlqvist var en av dem som vid 100-årsjubileet ur kronprinsens hand fått motta Patriotiska sällskapets medalj.

Fortsätt läsa ”Liljeholmens stearinfabrik: De första 100 åren”

Reportage 1925: Vad får skolungdomen i utlandet lära om Sverige?

I februari 1925 granskade DN hur ”sju kulturnationers” skolböcker behandlade Sverige. Utanför Norden (som man kan läsa om här) recenserade man läroböcker från Frankrike, Tyskland, England och Amerika. (Där inget annat anges är bilderna ur artikeln.)

FRANKRIKE: Gustaf Vasa blev lutheran då pengarna tog slut.

Om franska läroböcker skriver DN uppskattande: Den som från sin skoltid minns de ökentorra listor av namn och årtal som verkade gjorda för att utrota allt historiskt intresse hos ett uppväxande släkte, kan inte annat än avundas den franska gymnasistungdomen som får läsa Albert Malets läroböcker.

Fortsätt läsa ”Reportage 1925: Vad får skolungdomen i utlandet lära om Sverige?”

Reportage 1925: Vad får skolungdomen i Norden lära om Sverige?

I februari 1925 granskade DN hur ”sju kulturnationers” skolböcker behandlade Sverige – däribland våra närmaste grannländer, som vi delvis har en gemensam historia med. Läs mera om Nordens historia i Wikipedia och se kartor längst ner på sidan. Övriga ”kulturnationer” Frankrike, Tyskland, England och Amerika kan man läsa om här. (Där inget annat anges är bilderna ur artikeln.)

DANMARK: Svensken är sparsam men stridslysten, och Skånes bönder talar ännu danska

I danska läroverk lär sig skolbarnen i läroböcker av Möller och Busk mer om Sverige än svenska skolbarn lär om Danmark – kanske för att Sveriges historia lättare fastnar i minnet? reflekterar skribenten.

Fortsätt läsa ”Reportage 1925: Vad får skolungdomen i Norden lära om Sverige?”

I februari 1925 hade ”alla” telefon = Dags för telefonköande!

Redan i slutet av 1800-talet hade Stockholm hunnit bli en av Europas telefontätaste städer, trots att Kgl Telegrafstyrelsen så sent som 1877 ansåg att den nya apparaten inte hade någon framtid, främst för att den inte kunde skapa skrivna meddelanden, och aldrig skulle kunna konkurrera med telegram och brev. Det nya påfundet slog dock snabbt igenom, och 1923 automatiserades samtalen så att man själv slog numret till den man ville kontakta istället för att kopplas av telefonist.

Men det kunde vara svårt att komma fram till de populäraste numren. I maj 1924 skrev DN (avundsjukt?) att man i Köpenhamn redan för flera år sedan löst detta problem: I ”noteringen” kunde abonnenterna anmäla sig för att i tur och ordning kopplas fram till ett upptaget nummer.

Och redan i början av 1925 kunde DN meddela att Stockholm snart inte skulle vara sämre.

Fortsätt läsa ”I februari 1925 hade ”alla” telefon = Dags för telefonköande!”

Januari 1925: Var det misshandeln som drev konsertsångarens hustru att dödshoppa från tredje våningen?

Natten till den 21 januari 1925 föll/tvingades/knuffades en kvinna ut genom ett köksfönster på tredje våningen och dog ögonblickligen när hon slog i den cementerade gården. Hon hette Selma och hade nyligen flyttat från Gävle till Gotlandsgatan 74 tillsammans med sin make Erik Holm och en 14-årig fosterson. Paret hade just haft ytterligare ett stormigt uppträde där hustrun misshandlats, och tio minuter efter att polisen larmats fördes konsertsångare Holm till Katarina polisstation som skäligen misstänkt för vållande till sin hustrus död.

DN skrev: ”Gick i döden för att undgå misshandeln” och SvD ställde frågan:

Var hoppet frivilligt?

Fortsätt läsa ”Januari 1925: Var det misshandeln som drev konsertsångarens hustru att dödshoppa från tredje våningen?”

Livet kring Hammarby sjö före Hammarbyleden: idyll med lurande farligheter

För 100 år sedan låg stora delar av nuvarande Hammarby Sjöstad under vatten. Området vid sjön var en lantlig och vacker trakt, med enkla bostäder, krogar och väderkvarnar. På vintern åkte man skidor och skridskor på isen, pimplade och hämtade is, sommartid var sjön omtyckt för bad och båtutfärder, ibland till någon av dess obebyggda holmar. Kring 1890-talet fanns där till och med en flytande holme med stora träd och buskar, som följde med vinden. Men den var farlig att gå iland på, eftersom man lätt trampade igenom den till synes fasta marken.

Och det fanns värre farligheter.

Fortsätt läsa ”Livet kring Hammarby sjö före Hammarbyleden: idyll med lurande farligheter”